I vissa kretsar

Pet Shop Boys-sound ut i sommaren

2010-06-16T10:46:00.003+02:00

Tisdag kväll utanför Kents studio ”Psykbunkern”. Lugnet lägger sig över studion och även i det lummiga villaområdet som omringar studion. Men här har det visst varit inspelningsfest den senaste tiden. För vem kunde tro att Kent skulle lura på en ny skiva, som de dessutom döper till ”En plats i solen”!?

Och inte nog med det, ena singeln döper de till ”Gamla Ullevi”. Är det ett skämt? Eller en flört med alla göteborgsfans? Men så har det alltid varit med Kent. De gillar att överraska, göra tvärtemot, skita i allt. Det finns en kultur kring Kent, att Kent ska vara på ett sätt, mörkt, kallt och pretto. Men när Jocke Berg står och säger ”ta hand om er, jag älskar er” (eller nåt i den stilen) på scen förstår man att det är bara fansen som försöker hålla uppe denna Kent-kultur. Bandet själva ger fasen i kulturen och har inga som helst problem att göra dunkadunka-musik utan distade gitarrer och fullständigt skita i hur de lät på de tre första albumen.

Men hur som helst: det är alltid intressant när Kent släpper en ny grammofonskiva. Och vad ska man säga efter en första lyssning på ”Gamla Ullevi”? Stora trummor, Vapen och ammunition-vissel och det känns lite… Pet Shop Boys!

Linslus-Peter

2010-05-31T08:16:00.003+02:00

Sitter och tittar igenom klippen på PSL-bloggen. Vem är det som dyker upp under intervjun med Emmy?! Kolla själv på skärmdumparna eller klippet på svt.se

Den här vinkeln är den bästa, kolla vilken vinyl som är huvudhöjd, det är ju bob hund!

Kollade in några tröjor, men tyvärr höll inte Familjen-tröjorna måttet. Hade gärna sett en svart tröja...

Så var Siesta

2010-05-30T20:49:00.005+02:00

Just hemkommen från Siestafestivalen. Innan jag hoppade på tåget tillbaka till Stockholm kunde jag och min gamle vän samt förste vapendragare och nyskåning Björn konstatera att jag var festivalbesökare-deluxe. När alla kids ligger och luktar gammal kräks på tågstationen kommer jag trippande med min resväska på hjul efter en förstaklassig vistelse på en gård i Mala. Som bland annat innehöll Scones-frukost, två kossor samt ett värdpar som väckte sina gäster genom studsmattehoppning.

Festivalen då? Jo. Rent vädermässig, så där. Regn och åska på fredagen, lite bättre på lördagen.

Babian stånkade igång festivalen för min del, och spela aprock kan de verkligen.

bob hund:s spelning höll på att regna och åska bort. Bob hund i åska hade verkligen varit något. Men lagom till spelstart drog ovädret förbi. Som vanligt gnatade Thomas Öberg på om att ljudnivån var för låg, deklarerade att bandet skulle anmäla Hässleholms kommun för hets mot POPGRUPP om de inte höjde volymen. Det bästa med bob hunds mellansnack är att det alltid innehåller något vettigt, denna gången också. Det var en helt ok bob hund-spelning, inte den bästa jag har sett, inte den sämsta. Conny och en scenarbetare verkade bråka om hur hans gitarr skulle kopplas, Conny blev uppenbart störd av denne scenarbetare. Spelningen tog fart på allvar när de sköt av "Ett fall och en lösning" och "Istället för musik: förvirring". Det mest underhållande var nog killen några rader framför mig som levde sig in i sistnämnda låt till den milda grad att han stod och hoppade på sin jacka, kompisarna fick efteråt lugna ner honom. Snacka om rock n roll liv.

Ingenting var i fin form. Speciellt trumsektionen som levererade många sköna jams.

Mustasch stod tveklöst för festivalens besvikelse. Bakfulla, eller fortfarande fulla var de efter att trummisen hade gift sig dagen innan. Och alkoholen hade satt sig på takten och på sången. Sån tajt rock som bandet trakterar får inte framföras halvhjärtat. Då faller musiken, och det gjorde den på den här spelningen. Och jag blir aldrig impad när ett band försöker vinna publikens hjärta genom att prata om hur mycket de älskar sprit. Väx upp.

Familjen eller Johan T Karlsson hade skyhöga förväntningar på sig. Den scen han spelade på ligger bokstavligt talat vägg i vägg med Markan i Hässleholm, stället där han spelade in debuten. Och spelningen stapplade sig fram, men publiken kändes inte hundra procent. Det kändes som om Johan väntade på att publiken skulle komma igång och att publiken väntade på Johan. Men paradnumret "Det snurrar i min skalle" fick nog Markans husgrund att flytta på sig lite grann.

För övrigt noterar jag att Siestas scenarbetare verkar ha väldigt lite att göra. Så fort någon slänger i väg ett micstativ (bob hund och Familjen till exempel) så hoppar en roddare fram och ställer i ordning stativet. Ge fanken att visa er på scenen! Det förstör liksom känslan av framförandet.

Elektroniskt samtal med Martin Axén i The Ark

2010-05-27T20:53:00.004+02:00

The Ark drar snart ut på turné med nya plattan In Full Regalia. IVK frågade Martin Axén om skivan, svåra ord och förändrade bilder av Ola Salo.

Beskriv nya plattan med tre ord.
- Rockig, glammig och lantlig.

Vad har ni för mål med den?
- Vi vill ju så klart primärt nå ut med vår musik men vi har också jobbat med en skiva som också är tänkt att framföras på scén. Det tycker jag att vi har lyckats med. Något direkt mål har vi nog inte. Vi är rustade för en ny cirkus och vi får se vart den tar oss.

Vad skiljer den från era tidigare skivor?
- Mer gitarr, mindre synt.

Vad betyder namnet på den?
- "I full mundering", "fullt ut".

Namnet är inte det första ni gjort som man behöver ett lexikon för att
tolka. Varför använder ni så svåra ord och så smala referenser i era
titlar och texter?
- Jag upplever att texterna i våra låtar ofta kan tolkas och läsas i olika nivåer. Det finns ofta ett tydligt huvudbudskap som man sedan kan fördjupa sig i genom olika referenser och finurliga ord.

Vilka tror ni kommer gilla nya plattan mest?
- Alla, förhoppningsvis.

Många tyckte att man fick se en annan bild av Ola i Ola Svensson
Superstar än den de var vana vid. Hur tror ni det påverkar er?
- På ett bra sätt. Vi är bra på att göra oförutsägbara och oväntade situationer till något bra tycker jag. Melodifestivalen kontra Ola Svensson Superstar är två bra exempel på lyckade ytterligheter. Den bredden tror och hoppas jag är bra.

Martin sa i höstas till Dalarnas Tidningar att Peace & Love är
Sveriges bästa festival. Står han fast vid det?
- Av de större festivalerna tycker jag att de är den som vågar sticka ut hakan mest och bjuder på ett bra och varierat program. Det märks att festivalen startats av ett gäng som varit på flera festivaler själva.

Vilka andra ställen spelar ni på i sommar, och vilket är ni mest pepp inför?
- Alla ställen faktiskt. Vi är sjukt sugna på att spela i sommar. Det var länge sen nu. Vi kommer ge oss ut på en turné som täcker in de flesta breddgrader av vårt land.

Till sist, vad önskar ni er mest av allt just nu?
- En härlig vår och sommar med gänget som numera är ett stort gäng.

bob hund 2.0

2010-05-20T15:18:00.006+02:00

Efter några rykten om att bob hund ska ha befunnit sig utanför Tambourinestudion så dök den upp som ett oväntat berg (men det gör mig ingenting) - den nya EP:n Stumfilm. (Längesedan någon släppte en EP va?)

Och som vanligt - när man är ett kärt fan är det alltid lite nervöst och höra på vad favoritbandet har hittat på...

... men det finns ingen anledning till besvikelse. Det låter välgjort, barrikadskanderaren Öberg för fram sitt band med en glans, musiken passar perfekt in i 10-talet. Ett bob hund 2.0.

Paradspåret Festen är över är ett trevligt örhänge. Det låter lite som att bandet umgåtts lite för mycket med Weeping Willows. Detta kommer bli en perfekt liv-låt att varva in på låtlistan innan nästa rökare. Videon, där Tomas spelar oönskad dammsugarförsäljare, är välgjord och nästan lite läskig. Texten är melankolisk, en känsla att tåget har gått, att allt hopp är ute, just det - Festen är över!

Som vanligt spottar bob hund ut användbara meningar: "Du tycker att jag drömmer, jag som inte ens kan sova".

Kul överraskning med en ny EP innan alla festivalspelaningar med världens bästa band drar igång!

Här kommer videon:

Telefonsamtal med Lars Lindquist i Billie The Vision & The Dancers

2010-04-13T20:12:00.014+02:00

Billie The Vision & The Dancers är just nu högaktuella med skivan From Burning Hell To Smile And Laughter. IVK ringde upp Lars Lindquist för att chitchatta lite om spanska fans, nya bandmedlemmar och självklart nya skivan.
- Vi har tagit musiken ett steg längre, avslöjar Lars.

- Det är en speciell skiva, berättar han. Vi väntade barn medan vi skrev låtarna och fick barnet under inspelningen. Jag fick mer material att jobba med, och har haft något annat att tänka på än bara musiken. Och vi har låtit musiken spreta mer mellan glada och ledsna låtar. Jag tycker ju i och för sig att vi alltid har gjort både glad och ledsen musik, men nu har vi tagit det ännu ett steg längre. Den här är en sammanfattning av allt vi gjort tidigare. Det är längre åt alla håll, och vi har blivit bättre rent musikaliskt.

Lars berättar att bandet har utökats med medlemmar. En ny trummis och trumpetare har kommit in, och utgör en viss skillnad i bandet.
- Frida (som spelar trumpet) är bara tjugo år, så det är en ganska stor skillnad åldersmässigt i bandet. Men vår grundidé har alltid varit att visa att trots att man är olika så kan man göra saker ihop. Det finns en kille från Argentina och en från Indien i bandet, vi har både tjejer och killar med, det är rätt stor åldersskillnad mellan oss - och trots det så kan vi göra bra grejer tillsammans ändå.

Viktigt med Internet
Billie The Vision & The Dancers har en egen bilddagbok och egen Facebookprofil. Tidigare har alla deras låtar legat uppe på hemsidan för besökarna att ladda hem fritt. Lars berättar att de alltid använt Internet mycket.
- Vi startade skivbolaget (Love Will Pay The Bills, IVK:s anm.) år 2004. Då hade vi inget annat sätt att nå ut än att ge ut det gratis på Internet. Sedan gjorde vi så att man fick donera pengar om man ville, och vi tjänade jättemycket på det, säkert mer än vad vi förlorade på att ge ut det gratis. Det är viktigt med en nära relation till fansen och det passar oss bra. Den nya tiden kräver ju en sådan relation, och det känns så naturligt för oss. En tjej som kallar sig vårt största fan bor i Venezuela, och förut visste jag knappt att det landet fanns!

Stora i Spanien
Att tjejen bor i Venezuela har sin förklaring. I somras sålde nämligen bandet en låt till en spansk reklamfilm, vilket ledde till att de blev mycket hypade i utlandet.
- Vi blev rockstjärnor i Spanien! berättar Lars. Alla tidningar ville prata med oss och alla radiokanaler ville intervjua oss. Singeln sålde platina där och vi spelade inför 20.000 pers i Barcelona. Då förstod man hur otroligt snabbt det kan gå när media hjälper till. Vi funderar på att åka tillbaka till Spanien i juni eller augusti.

Vad har ni annars för planer för sommaren?
- Vi hade tänkt spela på alla festivaler, men sedan blev vi av med vårt bokningsbolag, och nu när det löste sig så är alla festivaler redan fullbokade! Men vi ska spela mycket i maj och juli, och sedan kanske vi ska dra till Spanien i juni.
- Det känns som en nystart för oss, för vi har ett nytt bokningsbolag, nya medlemmar och ny skiva. Allt är väldigt spännande.

(Foto: Lars Lindquist på Granny Goes Street 2008 i Falun.
Bild: Fridah Jönsson)

Recension: Johan Borgert och Holy Madre på Debaser Medis

2010-03-29T11:15:00.001+02:00

Så här i avtalsrörelsen är det extra kul att Johan Borgert och Holy Madre har en del texter som handlar om arbetslivet.

"Slipsarna höll tyst på ditt föredrag". "Nu är jag ett as, jag förstörde hans liv på min arbetstid" diktar Borgert och hans orkester, och även i smått fantastiska biten "Nu ska du ha feedback": "Se hur jag fängslar med min powerpoint" sjunger Johan samtidigt som Paula Cederberg drar igenom ett papper i dokumentförstöraren, strimlorna förvinner ut i publiken på Debaser Medis och jag tänker, ah! Detta är kontorspop.

Det är den ovanstående låten som gör sig bäst live under denna korta korta konsert. (Hur tänkte klubbarrangören egentligen när de gav bandet så kort tid, eller hur fasen gick det här till?)

De andra låtarna svänger till i bland. Tyvärr är inte bandet riktigt samspelta, eller är det en nervositet som ger sig till känna?

Den som gör det säkraste intrycket är bandledaren själv. Självförtroendet spirar, man behöver inte göra sig till när man gör så bra musik.

Indiematlagning med en jäkla massa vin

2010-03-10T10:05:00.005+01:00

Vad är det för roligt med att titta på småfulla artister som lagar mat? Det är faktiskt jättekul. Titta själva:

Träffar jag rätt har jag en chans att få mer av min framtid

2010-03-02T22:35:00.007+01:00

Sist bob hund huserade på Ebay slutade det med att en norrman köpte singeln Fantastiskt som bara släpptes i ett exemplar. Den här gången lägger bandets syntman Jonas Jonasson ut sin avklippta, gigantiska, respektingivande, väldiga...mustasch!

Att han ska sälja mustaschen på Ebay har varit känt ett tag, men att den nu ligger där och kan budas på känns lite...tokigt! Något som bandkamraten Thomas Öberg skulle kunna nämna i en låt.

Inte nog med det, avklippningen av mustaschen har förevigats på tuben där man hör musik från Jonas soloprojekt, Huvudwerk.

Är detta ett pr-trick av bob hund eller ren galenskap? Förmodligen både och.

När man som jag, älskar bob hund, sväljer man vad som helst. För mig är detta poesi.

Äntligen Familjen!

2010-03-02T11:18:00.003+01:00

"Det snurrar i min skalle" kom flygande som en glödhet projektil och vände många dansgolv upp och ned. Nu, äntligen, har det kommit ett livstecken från Johan T Karlsson. Låt oss presentera: "När planeterna stannat". Soundet känns igen, men låten känns mer...Rock n roll!

Här är länken!

Familjen lirar i Borlänge. Foto: Peter Johansson

Stiko Per Larsson vandrar till Norge

2010-02-11T18:26:00.015+01:00

Stiko Per Larsson, 31, är en artist och låtskrivare uppvuxen i Leksand men bosatt i Stockholm. De senaste fyra åren har han genomfört olika vandringsturnéer genom Sverige (Rättvik-Stockholm, Stockholm-Leksand, Göteborg-Stockholm), och första maj börjar han gå från Stockholm till Oslo.
- Jag känner mig aldrig så levande som under vandringsturnéerna, säger Stiko.

Stiko Per Larsson är unik i sitt slag. Han är en musiker som genomför sina vårturnéer till fots. År 2007 började han gå från Rättvik till Stockholm. Varje dag stannade han på olika ställen för att ge konserter. Sedan dess har han gjort en vandringsturné varje vår, och alla har varit väldigt uppskattade.
Det är inte bara de som besöker spelningarna som kan lyssna på Stiko, för han använder mycket ny teknik. Han gör dagliga videobloggar, och varje kväll filmas konserterna och visas live på hans hemsida.

I år ger han sig på att korsa riksgränserna, och går från Stockholm till Oslo.

- Den här gången ville jag göra något större och längre än tidigare turnéer och dessutom kolla in läget i Norge, berättar Stiko. Vi startar den första maj i Stockholm och så tar det en månad att nå fram till Oslo. Det är fjärde gången jag är ute på turné till fots, och det har alltid varit sjukt roligt. Man möter så mycket folk och får se så många platser man aldrig skulle sett annars.

Är du inte rädd att något ska gå fel?

- Oh ja! Fast det har gått bra så här långt. Första dagarna under den första turnén 2007 så var jag riktigt orolig. Hur ska man veta att man klarar en sådan här grej? Men det gör man. Om man bara är envis nog och hyfsat tränad så klarar man det. Klart att det sen kan hända oförutsedda saker, som olyckor eller liknande, men det är ju en del av livet. Saker händer, vare sig man vill eller inte.

Kopplar bort vardagen

Genom vandringarna har Stiko träffat mycket nytt folk. Han tycker att det är något av det bästa med turnéerna:
- Som jag sa, alla möten och galna och trevliga människor som finns ute i skogarna. Känslan av frihet, att man bara ger sig iväg och går varenda dag under en längre period. Man kopplar bort vardagen på något vis. Jag känner mig aldrig så levande som under vandringsturnéerna.

Stiko berättar att sällskapet är en viktig del av vandringarna:
- Det värsta med att vandra är att man kan bli riktigt trött de första dagarna och muskelvärken är ibland fruktansvärd. Men det går alltid över. Ensamheten under min första vandring 2007 var också jobbig. Nuförtiden har jag en sidekick, en hund och en chaufför som kör massa teknikprylar med mig så det är på ett sätt enklare nu.
Första året var jag helt ensam och gick många långa mil genom mörka skogar alldeles ensam. Då undrade jag vad fan jag höll på med ibland. Men stoltheten jag kände när jag tog mig fram till slutmålet Stockholm det året var så stark att den övervann alla dåliga känslor.

Stiko har släppt två plattor och en EP. Den första skivan ”Flyktsagor”
kom 2007, EP:n Buddy Longway 2008 och Kap Farväl 2009.
Han har själv svårt att beskriva musiken:

- Den är ganska pretentiös akustisk rock med lite folk inslag av lite folktoner måhända. Iallafall så har jag fiol med på en hel del låtar. Texterna är viktiga, minst lika viktiga som melodierna. Jag försöker berätta historier på ett relativt abstrakt sätt. Då texterna är på svenska så kräver det ganska mycket arbete för att texterna ska nå högre nivåer är den normala svenska standarden. När jag sedan fått ihop en text och en historia som jag tycker är värd att berätta försöker jag sjunga den så vackert jag bara kan. Typ så tänker jag.

”Jag vill bara uttrycka mig”

Stiko är populär i alla kretsar. Han spelar på såväl Leksandsbaren som privata studentfester och i riksradio. Spelningarna är alltid välbefolkade, både av indiekids i svarta Cheap Monday-jeans och av KTH-studenter i ljusblå skjorta. Han går hem hos både femåringar och sextiofemåringar. Nyckeln till det kan vara att han själv inte vill ha någon speciell målgrupp:

- Jag tänker inte riktigt på vem jag vill nå eller inte. Jag har fans i alla möjliga åldrar och samhällsgrupper. Det är strunt samma vem det är och hur gammal den människan är. Jag vet att många tycker min musik är alldeles för pretto och allvarlig, men det kan jag leva med. Alla kan inte gilla en. Det jag avskyr mest är fördomar och folk som dömer min musik utan att gett mig en ärlig chans. Det kan vara allt från recensenter till vänner. Om de inte orkar ge mina låtar ett par lyssningar så vet jag att de inte har det som krävs för att uppskatta texterna och musiken. Det är helt ok, då kan de fortsätta lyssna på årets hype eller vad de nu läst att man ska lyssna på.
Jag vill bara uttrycka mig och skapa något som folk minns mig för. Göra något slags avtryck hos människor. Jag lever, alltså händer det mig massa saker. Precis som för alla andra. Jag vill sätta ord och musik på mina upplevelser, för jag tror jag
delar dem med många.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?

- Att jag håller jag och mina vänner håller sig friska! Ett klassiskt
svar, i stil med "fred på jorden", men jag vill verkligen det. Att
halka nu och bryta ett ben och få ställa in hela turnén vore himla
trist!

Karin Ström - Hon som älskade dig

2010-01-04T11:17:00.004+01:00

En gång i tiden skrev hon om Kanske Älskling i Svenska Dagbladet. Bandet höll på att få hybris och spelade bland annat på ett galleri i Stockholm där en gammal man käkade apelsin under vårt soundcheck.

Hon heter Karin Ström och gör också musik och just nu är hon aktuell med låten "Hon som älskade mig". Videon är en enkel historia då Karin vandrar genom Stockholm. Enkel men stilren.

Karin Ström på Spotify

Den Stora Utmaningen (10 låtar från 00-talet)

2010-01-01T11:28:00.014+01:00

I vissa kretsar vill inte vara sämre. Vi har också gjort en lista på 00-talets bästa låtar. Vissa gör en lista på 100 eller 50 låtar. Vi drog åt svångremmen och ställde oss på plankan och bestämde att utse de 10 bästa låtarna från 00-talet. Det har varit ett helvete. Många låtar som är bra fick inte plats på våra listor.

Innan vi börjar sörpla in 10-talets nya alster vill jag (Peter) göra en stilla undran: Va fan hände med musiken under 00-talet egentligen? Jag har absolut inga statistiska belägg för det här, men min känsla säger att musik missbrukas mycket mer nuförtiden.

Låtarna vailas sönder i Idol, Körslaget leker firmafest och låter 20 lagerarbetare från Viskafors gapa sönder We will rock you och sedan kalla misshandeln för körmusik. Hallå! Körmusik? De har de aldrig varit i kyrkan eller i någon annat forum för körmusik. Att kalla Körslaget för körmusik borde vara straffbart. Programmet borde heta Klassens timme-slaget.

För att inte tala om Dansbandskampen. Gammal musik i ny tappning. Var försvann de nya låtarna? Covermusik kanske funkar att lyssna på under påverkan av alkohol på hemvändarfesten men nu har otyget spritt sig till riksteve.

Till sist, ett inlägg i fildelningdebatten. Inte från mig själv, utan från en kompis. Han är liksom jag ett fan av Bob hund. Jag frågade om han hade hört senaste skivan.

- Jag har slutat att lyssna på musik efter Ipred-lagen, blev hans svar.

Nätet svämmar över av listor. Skit i dem. Det här är facit:

Marias nollnolltal: (På Spotify)

The Ark - The Most Radical Thing To Do (2002)
Introt (som hörs i slutet av föregående låt på albumet) vill jag höra på mitt bröllop. Det är en mycket romantisk låt trots, eller tack vare, texten.

Håkan Hellström - Det är så jag säger det (2002)
Trots ett stort låtutbud att välja från, står denna låt i en klass för sig, när det gäller herr Hellströms produktion under det senaste årtiondet.

Kanye West - Through the Wire (2003)
Framgången har stigit USA:s bratigaste hiphopare åt huvudet. En gång i tiden, när karriären precis hade börjat, lät det som bäst.

Coldplay - Fix You (2005)
Många låtar var kallade, och få var utvalda. Till sist föll valet på denna Coldplay-låt som står sig bäst i längden.

Laleh - Live Tomorrow (2005)
Jag minns en sommar då jag arbetade nattpass som hotellreceptionist med TV:n som enda sällskap. Jag minns denna låt som ZTV:s hitvarning.

Mary J Blige - Be Without You (2005)
Ingen kan sjunga som Mary J Blige, och ingen kan förmedla känsla som Mary J Blige. Denna låt är beviset.

Mando Diao - Ochrasy (2006)
Björn är den bäste sångare i Mando Diao, och så här avskalat vill jag alltid höra hans stämma.

Tingsek - I Love You (Part 1) (2006)
Hur skapar man en låt som framkallar lyckokänslor i magen, som bubblar upp och tar sig ut genom ett leende på läpparna? Fråga Magnus Tingsek.

Adele - Melt My Heart to Stone (2008)
Mary J Blige har fått seriös konkurrens från andra sidan Atlanten. Det kan aldrig bli för mycket äkta, känslosam, kvinnlig skönsång.

Regina Spektor - Laughing With (2009)
Regina Spektor kan förmedla allvarliga texter med lättsamma melodier. Jag vill ha mera sådant på 2010-talet.

Billys nollnolltal: (På Spotify)

Familjen - Det snurrar i min skalle
”Det Snurrar I Min Skalle” var nog den lättaste låten att ta ut till den här listan. Textraden ”Jag gjorde upp en eld för dig/och nu brinner hela skogen” är genial. Den bästa elektroniska musiken under 2000-talets tio första år stod Familjen för.

Oasis - Songbird
En av dem få Oasislåtarna som Liam Gallagher har skrivit. Annars har det varit Noel som har varit hjärnan bakom Manchesterbandet. Men ”Songbird” kan mycket väl vara Oasis bästa låt någonsin.

The Libertines- Time For Heroes
Ingen musiker var lika skandalomsusad som Pete Doherty. Men bakom alla skandalrubriker gömde sig ett musikaliskt geni. Det visade han både i The Libertines och i Babyshambles. Radarparet Doherty/Barat hade mycket väl kunnat bli lika klassikt som Lennon/McCartney och Morrissey/Marr. Men istället handlade det om droger, stölder och osämja, vilket resulterade i att The Libertines splittrades.

Eskobar – Good Day For Dying
När debutskivan släpptes år 2000 värderade jag Eskobar som ett av Sveriges mest intressanta band. Bandet lyckades dock inte leverera en likvärdig uppföljare, och har inte varit i närheten av det under de senare skivorna heller. Men jag lyssnar gärna på ”Good Day For Dying”, och drömmer mig tillbaka till en tid då Eskobar var ett band att räkna med.

Håkan Hellström- Uppsnärjd I Det Blå
Håkan stod för decenniets största och viktigaste genombrott inom svenskt musikliv. Ingen annan var lika betydelsefull. Helt plötsligt var det riktigt hett att sjunga på svenska igen. På väldigt kort tid gick han från att vara en basist i ett indieband till att bli en institution. Ord är egentligen överflödiga men Håkan är en levande ikon och debutskivan är en modern klassiker. ”Uppsnärjd I Det Blå”, som är hämtad från debuten, är oerhört underskattad. Det talades om att låten skulle bli en singel men så blev det inte. Det är förmodligen därför låten inte har fått den uppmärksamhet som den förtjänar.

The Strokes - Last Nite
Överklassgrabbarna från New York stod för decenniets första och förmodligen också största hajp. Bandet blev omtalat som rockens räddning innan debutalbumet hade släppts. När skivan väl nådde butikerna kunde vilken idiot som helst bekräfta att hajpen var befogad. Det var ett bedårande album från ett bedårande band. Och låten ”Last Nite” var, och är fortfarande, en bedårande låt.

The Knife - Heartbeats
The Knife är egentligen ett ganska överskattat band. Man kan väl enkelt säga att syskonen Dreijer blandar och ger. Men Karin har en av Sveriges absolut bästa röster, och ”Heartbeats” är kort och gott en väldigt bra låt.

Kristian Anttila-Västra Frölunda
Låten har ett enormt skönt driv från första till sista sekund, och en gitarrslinga som är helt gudomlig. ”Västra Frölunda” kan mycket väl vara den låt som jag har lyssnat på flest gånger under decenniet, utan att tröttna det minsta på den.

Morrissey - Irish blood, English Heart
Moz fick på 1990-talet utstå en hel del kritik. Han blev bland annat kallad för rasist i och med låten ”The National Front Disco”. Med raderna:
”I’ve been dreaming of a time when/ to be English is not to be baneful/ to be standing by the flag not feeling shameful, racist or partial”, tog han avstånd från de vidriga anklagelserna.

The Ark -It Takes A Fool To Remain Sane
Jag minns att jag ofta under högstadiet sökte tröst i den här låten. Jag kände att jag verkligen kunde identifiera mig med den. The Ark lät aldrig så bra som bandet gjorde år 2000. För övrigt är texten till ”It Takes A Fool To Remain Sane”
helt magnifik.

Fridahs nollnolltal: (På Spotify) (En låt fattas tyvärr)

10. When You’re Looking Like That – Westlife

(Coast To Coast, 2001)

Sluta inte läsa än, det kommer bättre låtar snart. Men eftersom det här är en lista över de bästa låtarna under nollnolltalet, så ville jag ta med en låt som jag tyckte var bäst när den kom. Och eftersom jag var åtta år när jag hörde den här så får den här kvala in. Westlife var ett pojkband, det ska erkännas. MEN. De var det bästa pojkbandet som någonsin stått på denna jord. Deras låtar var helt okej, de sa ganska roliga saker i intervjuer – och de gjorde When You’re Looking Like That. Bättre än såhär blir inte irländsk NRJ-pop. Sjukt bra låt av ett sjukt bra pojkband.

9. Chewing Gum – Annie

(Anniemal, 2004)

Jag hatade den här låten i början. På riktigt, jag hatade den. Jag hatade den så mycket att jag bytte kanal när den var Veckans Hitvarning på ZTV och jag försökte äta frukost till den. Men sedan hände något. Efter ett tag var den inte lika dålig längre, och då började jag istället lyssna på den om och om och om igen. Nu älskar jag beatet, den alldeles för ljusa rösten och det tjatiga upprepandet av ”oh NO! Oh NO!”.

8. Crying At The Discoteque – Alcazar

(Casino, 2000)

Säg “Alcazar” och det jag associerar till är hela min barndom. Jag var kär i Andreas Lundstedt, kunde dansstegen till merparten av Alcazars låtar och lärde mig texterna till allihop utantill. Vissa av deras låtar var väl inte riktigt något jag skulle vara stolt över att lyssna på idag, men Crying At The Discoteque är faktiskt tre minuters ren och skär briljans. Och trots att melodin är Sheila B:s låt Spacer, så tycker jag ändå att den är så typiskt Alcazar. Snygg melodi, snyggt ljud, och framförallt snyggt band.

7. Hej Hej Monika – Nic & The Family

(Hej Hej Skiva, 2004)

Man får tycka att jag är helt jävla korkad som har den här låten på en lista över de bästa låtarna som gjorts hittills under 00-talet. Men det tycker inte jag att jag är. För jag tycker att det här är den bästa pepp-låten som finns. Det är en enkel men briljant låt om kärlek och blyghet, och jag tycker faktiskt att indiemänniskorna som suckade ”åh, jävla sommarplåga” om den här låten hade helt fel. För på fullt allvar, känns inte raden ”känns som vår kärlek föll på sned från början, precis som lutande tornet i Pisa” som något som skulle kunna komma från såväl Markus Krunegård som Håkan Hellström?

6. Pocketful of Money – Jens Lekman

(Oh You’re So Silent Jens, 2005)

Jag älskar Jens Lekmans musik. Jag älskar de träffsäkra texterna, jag älskar de lugna och försiktiga melodierna som man både kan somna, gråta, skriva och pussas till, och jag älskar Jens Lekmans personlighet. Jag älskar den här låten för att jag brukade skriva citat ur den till en pojke som jag älskar. När jag insåg det så skrev jag i ett blogginlägg att han turns my legs to spaghetti. En vecka senare gick jag väldigt sent hem från honom, på ben som verkligen inte var något annat än spaghetti. Utan den här låten hade den känslan varit mycket svårare att beskriva.

5. Hey Modern Days – The Ark

(We Are The Ark, 2000)

Jag tycker inte att en lista över nollnolltalet är en riktig lista om den inte innehåller The Ark. För trots nakenvandringar genom Malmö, skämt om terrorattacker och uttalanden om Eurovision Song Contest efter en sugig placering, så är de faktiskt ett av Sveriges absolut bästa band. Jag hatar klyschan ”de räddade mitt liv” när man pratar om musiker, så man kan lite mindre dramatiskt säga att The Ark var mina bästa kompisar när jag gick i sjuan. Jag var den enda som hade en iPod Mini, och alla låtarna på We Are The Ark var med på 25 mest spelade. Den här var överst.

4. Pokerkväll I Vårby Gård – Florence Valentin

(Pokerkväll I Vårby Gård, 2007)

”Och igår knackade snuten på, skickade packet till piketen”. Den raden var i stort sett det enda jag sjöng under sommaren och hösten 2007. Hade jag varit mina föräldrar hade jag varit lite skeptisk till att min fjortonåriga dotter gick och sjöng rader om ett kriminellt gäng som jobbar i fängelse och odlar knark hemma, men det var inte min mamma och pappa. De tyckte bara att det var en jättebra låt med en skön melodislinga. Såklart. (Och jag bryr mig noll gånger noll om Clash-stölder.)

3. Det Är Ett Idogt Jobb Att Driva Ungdomen Ut Ur Sin Kropp – Markus Krunegård

(Markusevangeliet, 2008)

Markus Krunegård är ju Markus Krunegård. Det vill säga: En underbar man. En av de grejer jag ångrar mest av allt i hela mitt liv är att jag var så puckad och vägrade tycka om honom. Jag tyckte att han verkade ha hybris för att han inte hade några vänner på MySpace, och därför sågade jag honom längs med fotknölarna. Sedan såg jag honom live och… eh, ändrade mig. Jag vet verkligen inte många låtar som är bättre än den här, och jag vet verkligen inte många artister som är mer fantastiska än Markus Krunegård.

2. I Get Along – The Libertines

(Up The Bracket, 2002)

Jag kommer inte skriva något om den fascinerande historien om Pete Doherty och Carl Barât. Jag kommer inte skriva om hur sorgligt det är att världens bästa rockband la ner på grund av droger, och jag kommer inte skriva något om att The Libertines var bättre än Babyshambles. Jag tänker bara skriva att när jag som femtonåring hörde raden ”I get along, just singing my song, people tell me I’m wrong, fuck ’em!” för första gången så ångrar jag bittert att jag bara var nio när låten kom, och att istället för att spara pengar till London-resor och se Pete och Carl live, så lyssnade jag på Las Ketchup och lekte med Barbie.

1. Spår Nr 6 – Peggy Lejonhjärta

(Viskningar Och Rop, 2004)

Det är konstigt hur vissa låtar bara kan fånga en. Jag fyllde tolv år och önskade mig Peggy Lejonhjärtas Viskningar & Rop i present. Min moster köpte den till mig, och jag gjorde ingenting annat än att ligga på min säng och lyssna på plattan hela dagen efter min födelsedag. Sedan dess har jag aldrig slutat lyssna på Spår Nr 6, och heller aldrig tröttnat på den. Det är gitarrerna och den helt briljanta texten som gör att den här låten aldrig någonsin kommer att ta sig ur mitt hjärta.

Peters nollnolltal: (På Spotify)

Det snurrar i min skalle - Familjen

Den 20 oktober 2006 gjorde DJ-duon Bend your nis plis sitt första gig på kårhuset i Falun, när det fortfarande låg uppe på Lugnet. Lokalen var ett jäkla kyffe och skulle nog inte få godkänt av räddningstjänsten ur brandsäkerhetssynpunkt. Vi spelade Familjens Ivanhoe och Rebecca, den tidiga varianten på Det snurrar i min skalle. Vi tyckte låten svängde, det var en av grundkriterierna för att vi överhuvudtaget skulle spela en låt i DJ-båset. Sen kom vi med i Klubb Phone Me och bokade Familjen. Publiken gick bananer . Några år senare fick Familjen följa med Kent på turné, men det är en annan historia.

The Heinrich Maneuver - Interpol
Bra rock i Joy Division-anda.

Take A Chance - The Magic Numbers
Finns det något sötare band än de magiska siffrorna? Syskonparen Stodart och Gannon är så gulliga att man bara vill krama dem. Låten Take A Chance är lagom indie anser jag. Inte för pretto eller för svårt, låter det inte lite Popsicle?

Blommor på brinnande fartyg - Bob hund
Från senaste skivan, en framtida bob-klassiker. Texten är en av de starkaste som Thomas Öberg skrivit. Det i kombination med ett tajt electrobeat och det avslutande gitarrsolot signerat Essing/Nimmersjö kan inte bli så mycket bättre. Bob hund är tillbaka med besked.

En annan typ av disco - Detektivbyrån
En lite kylig augustimorgon åkte jag norr ut från Stockholm. Knappt någon trafik alls, jag åkte från vårt nya hem, nästan samma känsla som i inledningen i Eldkvarns mästerstycke Fulla för kärlekens skull. En annan typ av disco spelades i bilstereon, den fungerande som någon slags tröst. Det var då jag insåg att Detektivbyrån verkligen har tillfört en speciell känsla till 00-talet.

We Share Our Mother's Health - The Knife
Under hela 00-talet har de gäckat oss med hemliga masker och konstiga ljud. The Knife gör verkligen något eget och platsar självklart på denna lista.

Palace & Main - Kent
Hur jag än vänder och vrider på min musiksamling kommer jag alltid tillbaka till Kent. Som fan får man stå ut med mycket. Dåliga låtar till exempel, Tillbaka till samtiden kanske inte var den klang och jubel-föreställning vi hade hoppats på. Men med Röd visade Kent återigen att de är Sveriges bästa ishockeyhalls-arena-band. Räkna aldrig ut Kent. Men varje platta tar sin tid, därför kommer listans Kentlåt från Du och jag döden.

Dom kommer kliva på dig igen - Håkan Hellström
Hur många gånger har vi inte hört om att Håkan Hellström förändrade hela den svenska musiken på 00-talet? Jättemånga gångar antagligen. Därför struntar jag att skriva det. Istället plockar vi en låt från Ett kolikbarns bekännelser, den bästa Håkan-plattan någonsin.

Infra Riot - The Soundtrack of our lives
TSOOL:s karismatiske sektledare Ebbot Lundberg styr sitt band med järnhand. Jag hoppas han fortsätter med det in på 10-talet.

The Aftermath - Kashmir
På Ljungskile Folkhögskola fick jag låna denna skiva av Sofia. Tack för lånet, först nu har jag själv köpt skivan. Och den är lika bra nu som den var 2004.

Okänd artist försöker sig på karriär på annans bekostnad

2009-11-25T18:10:00.004+01:00

I wanna give you a good song

2009-11-12T19:47:00.001+01:00

Vill ni höra en bra låt?

Lyssna här i så fall.

Recension: Kent - Röd

2009-11-07T17:21:00.002+01:00

Sist öppnade Kent med Elefanter. Det var kallt och grått. Ett kyligt ljudlandskap präglade faktiskt hela Tillbaka till samtiden.

Men något har hänt. På Röd hör vi kyrkklockorna ringa in. Vi sätter oss i kyrkbänkarna och församlingen klämmer in i öppningsspåret 18:29-4. Ingen skönsång, men en varm och hjärtlig öppning.

Och det fortsätter i en varm känsla. Kent svettas ikapp på Taxmannen och Krossa allt. Någon har visst snurrat igång discokulan. Taxmannen lär bli en hit med en typisk Kentiansk textrad: älskling det är livet som leker, det leker med oss nu. Slingan i låten känns igen, det luktar Vapen och amnution och lite Du och jag döden. Låten Krossa allt är nästan en fortsättning på Taxmannen.

Jag läste någonstans att det var väldigt bra stämning bland bandmedlemmarna i Kent. Det märks. De trycker på alla knappar, gitarrer blandas med discotakt med syntar som måste vara inspirerade av electroskåningen Familjen. Mitt i låtarna ändrar de färg och stämning, kreativiteten saknas inte.

Någon har till och med varit så kreativ och lagt på stråkar på låten Hjärta. Det funkar utmärkt.

Glädjen har inga gränser på denna Kentplatta. Låten Idioter är glad och väldigt svängig och skulle kunna vara något som Sverige bjuder på som pausnummer i Melodifestivalen.

Kent har spottat upp sig några hack sedan Tillbaka till samtiden, som kändes som en mellanplatta. Röd lär både glädja gammelfansen som nyfrälsta. En blandning mellan Vapen & ammunition och Du och jag döden.

Kent visar ännu en gång att de är intressanta, trots att det var 14 år sedan de debuterade.

Bästa spår efter några lyssningar: Taxmannen.

Lyssna här!

Krungeård i måttliga mängder

2009-10-25T11:08:00.003+01:00

Det är (fortfarande) något konstigt mellan mig och Markus Krunegård. Jag ser honom överallt, åtminstonde på bild. Han hajpas i alla läger och beskrivs som hoppet för musik på svenska. Kanske är jag lite avundsjuk.

Det är beundransvärt att Krunegård följer upp debutalbumet med ett dubbelalbum. Hur ofta händer det?! Jag trodde att han hade redovisat alla känslor, frågeställningar och berättelser. Jag trodde att han skulle lugna ner sig och vara tyst i flera år.

Som stark Krunegårdsmotståndare måste jag lägga mig platt för "Prinsen av Peking". Mackan blandar glatt ihop Scocco-tunes, syntiga Jonathan Johansson-slingor och bongotrummor och ett personligt sångsätt som verkligen sticker ut. För att inte tala om refrängerna som fastnar som mördarsninglar i trädgården.

Men för mig själv rekommenderar jag måttliga doser Krungeård. Det finns en överhängande risk att det blir för mycket. Då slutar jag lyssna tvärt.

Ingenting är inget, inget, inget, inget

2009-09-30T21:27:00.005+02:00

Vet ni, vänner?

Ni MÅSTE köpa Ingentings platta Tomhet, Idel Tomhet.

Och om ni inte älskar låten Tack så måste ni ha en jävligt bra förklaring. För den är en av de finaste låtar som någonsin gjorts.

Lasse, jag pallar inte!

2009-09-22T09:50:00.002+02:00

Bara titeln på Lars Winnerbäcks nya album får mig att ledsna på gubben.

"Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen" heter skivskrället med en bild på Lasse i alldeles förstora glasögon.

Bara titeln får mig att känna ångest.

Jag har haft nog med mina egna grubblerier, jag har dragit allt i långbänk, jag behöver inte en gubbe till som sjunger om det svåra livet.

Okej, jag erkänner, jag har inte lyssnat mer än 10 sekunder på nya skivan och redan skriver jag ner Lasse. Förlåt Lasse men jag orkar inte höra! Du får vara hur bra som helst, men jag pallar inte.

Ken Ring har blivit lycklig?

2009-09-18T10:32:00.001+02:00

Ken Ring verkar lycklig. Kan det verkligen stämma?

Väntar på ingenting

2009-09-09T10:13:00.006+02:00

Idag är det onsdagen då [ingenting] ska rädda den svenska indiehösten. Bandet fick en fyra i DN där recensenten skriver att de gjort ett stort musikaliskt steg framåt. Jag hoppas på det samma. [Ingenting] med låtsnickrare Sander i spetsen har tyvärr en förmåga att vara ojämna. Ena stunden en genialisk låt, nästa låt en besvikelse.

Hur som helst så gjorde bandet en "hemlig" spelning under Liljeholmsbron igår. I vissa kretsar var där, här kommer beviset.

Uppdatering 14:12:

Efter en igenomlyssning så står [ingenting] pall för mina förväntningar. Storslaget, ylande gitarrer, pulserande taktarrangemang. Arenaindien är här.

Nu sågar vi Hellström!

2009-09-05T15:25:00.004+02:00

Konsert: Håkan Hellström

Var: Gröna Lund, Stockholm

Publik: jättemånga

En sanning är att Håkan alltid är Håkan. Det vill säga att han är bra live, han är alltid glad för att så många har kommit till konserten och gillar det han gör och hans låtar håller ovanligt bra kvalité.

Så Håkans lägstanivå är alltid hög.

Men det är någonting som fattas. Jag har sett denna form av Håkankonsert fyra gånger på loppet av ett år. Jag och Håkan kanske borde ta en paus. Eller åtminstonde saxofonkillen. Ta det inte personligt, men måste du springa runt med din guldtuta och lägga dig i varje gitarrslinga? Visst, Håkan har alltid varit förtjust i blås, men någon måtta får det väl vara på blåsonanin (förlåt uttrycket mamma)?

Det är ingen överraskning att se Håkan Hellström längre. Efter en timma börjar jag titta på klockan. Var tog febrigheten vägen? Sista natten med gänget-känslan? Kanske behövs det en ny platta från falsksångaren från Västra Frölunda, eller att han börjar i någon annan ände. Köra låtarna baklänges kanske? Nej jag vet inte.

Det börjar också bli lite tradigt när Håkan påstår att han träffade en kille med ett svart moln över sig när bandet landande bakom Grönan just i kväll. Han vill få mellansnacket att låta som det hände för en stund sedan. Men erfarna Håkankonsertbesökare vet att det är lögn. Eller så förföljer killen som lyssnar på den där Bob Dylan-låten om och om igen bandet.

Nya låtar och nya mellansnack och sjömanskostym? Ja tack! Eller så börjar jag bli gammal. Typiskt.

Popagandapepp

2009-08-27T15:13:00.003+02:00

Imorgon ska jag på Popa-freakin-ganda!

De fem band jag är mest pepp på - i ordning:

Markus Krunegård
Parken
Lykke Li
Florence Valentin
Suburban Kids With Biblical Names

Tre låtar jag kräver att varje band spelar:

Markus:
Det Är Ett Idogt Jobb Att Driva Ungdomen Ut Ur Sin Kropp
Se På Mig Nu, Vad Tycker Du?
Den Som Dör Får Se

Parken
Uppsalas Gränder
Dagar I Arkadien
Vi Som Visste

Lykke Li
Breaking It Up
I'm Good I'm Gone
Tonight

Florence Valentin:
Upp På Sociala Ner På Systemet
Mitt Allt
Smällar Man Får Ta

Suburban Kids With Biblical Names:
Loop Duplicate My Heart
Trees & Squirrels
Parakit

I'll tell you what I want, what I really really want

2009-07-21T22:09:00.002+02:00

Nej, jag tänker inte skämmas för det:

Spice Girls gör den ultimata gräsklippningsmusiken.
Punkt.

Stealing you from fifty other guitarplaying men

2009-07-09T17:27:00.006+02:00

Peace & Love var fint. Den absolut bästa spelningen var Armand Mirpours.

Jag vet att jag har tjatat om honom förut, men ni MÅSTE lyssna på honom.

Han var helt fantastisk under sin halvtimmesspelning på Orion. Jag har aldrig sett sådan spelglädje. Inte ens hos Håkan Hellström. Fattar ni då hur briljant han är?

Killen stod och använde nästan halva speltiden till att berätta fina stories om när han var tolv år och kär i en tjej, hur han försökte berätta det för henne men blev dissad, hur hon ändrade sig i sjuttonårsåldern och blev kär i honom, hur han var för stolt för att bli ihop med henne och de bara blev kompisar.

Han förklarade hur mycket han älskade publiken mellan varje låt, och blev helt förvånad för att det var så mycket folk där.

Jag har aldrig sett någon artist med så mycket humor, och så mycket glädje och så mycket kärlek.
Jag stod och log hela spelningen igenom.

Jag uppmanar, för att inte säga befaller, er att lyssna på honom. Gör det här.

Roskilde - den stora sammafattningen

2009-07-07T21:09:00.004+02:00

Årets Roskildefestival är över. Dags för en sammafattning i punktform:

* Varmt, varmare, varmast.

Jag kollade väderprognoserna minst tre veckor innan. Var rädd för att festivalen skulle regna sönder. Men det blev åt andra hållet istället, sol sol sol och ständig jakt på skugga. Ett litet regnstänk eller moln skulle inte varit fel.

* Man har blivit gammal

Hur lyckas man alltid glömma bort hur jobbigt det är att stå upp på konserter? De två sista dagarna ville jag bara sitta ner. Och blåsorna, skoskavet och svarta mojset - hur kan man alltid glömma? Slutsats: nästa gång satsar vi på en dag med övernattning inomhus.

* Torsdag

Danska Lucy Love sparkade igång på hemmaplan. Vi blev nästan tårögda av gensvaret från publiken. Petter drog igång partyt på Orange Scen. Festen kom igång när Eye N Eye hjälpte till på slutet.

* Fredag

Höga förväntningar inför Fleet Foxes. Men det var mycket ljudskruvande i mellan låtarna. Det var inget tempo. Ingen stämning Men jäklar va bra de är trots allt. Efteråt såg jag gitarristen, "oh I realy love your music, can I take a picture?" Det fick jag.

Gissa vem som är medlem av Fleet Foxes?

Två timmar senare var det dags för Glasvegas. Hyfsat lite folk. Så där bra, lyfte aldrig.

Äntligen sittplatser inomhus, umpabumpa-techno med Labrassbanda, festivalens överraskning och ett band man bara hittar på festivaler som Roskilde! Sedan väntade Oasis på den största scenen. Och det svängde! Jag gjorde misstaget att ställa mig i toalettkön under spelningen, jag kom aldrig fram, jag flydde från kön när jag hörde Wonderwall, den kan man ju inte missa!

Oasis rockade på...

Jenny Wilson spelade vidare i den varma pölsenatten. Lite långdraget, men gjorde den bästa dansen under festivalen! Jag och scenen Arena har något emot varandra. Det går inte att gå förbi scenen och bara stå och titta några låtar, man ser helt enkelt jättedåligt om man står utanför. Därför orkade jag inte mer än två låtar med Röyksopp, och då missade jag ju självklart Robyns medverkande. Tack Arena.

* Lördag

Håkan Hellström levererade denna heta lördag. Mer än så var det inte. Och hemskt vad långhårig karln har blivit.

The Dodos spelar stämningsfull gitarrpop med storslagna trummor i bakgrunden. Men på deras konsert på Roskilde hade det finfina studioljudet mixas bort. Istället begravdes musiken i trummorna. Misslyckat ljud, verkligen. Men besvikelsen avtog då indiepojkspolingarna i Cut of your hands äntrade scenen. Detta band från Nya Zeeland pumpade på från sekund ett. Festivalens bästa band! Både publiken och bandet blev nog lite förvånade att publiken var där var så hängiven.

Indieattityd från Nya Zeeland

Katastrofscenen Arena bjöd på Fever Ray, men tyvärr Karin, vi pallade tre låtar, dåligt ljud, dåliga platser och för mycket ljus och för lite verkstad. Desto roligare var popfarbröderna i Pet Shop Boys. De hade ingen låda på magen, men väl en låda på huvudet.

* Söndag

Äntligen mulet och lite svalare väder! Vi packade ihop tältet och började dagen på festivalområdet med Ulf Lundell. Vi såg två låtar och av någon konstig anledning tyckte jag att det var lite bra. Allvarligt, håller jag på att börja tycka om den mannen?! Norska Marit Bergman-systern Ida Maria sparkade igång på en scen längre bort. Tyvärr fick de lugnare

låtarna mycket utrymme i mitten av spelningen. De fartfyllda hitsen kom i slutet, då hade de slitna pensionärerna somnat på gräsmattan... Mer sömn och uppladdning för The Whitest Boy Alive. Erland Öye och hans hissdansbandsindie övertygar, enformigt och likartat, ja visst, men svängigt och dansat och charmigt. Coldplay äntrar Orange Scen och avslutar festivalen. Chris Martin är på strålande humör och sjunger om festivalen i var och varannan låt. Jag tror att han har tänkt på de stora festivalscenerna när han skrivit flera av låtarna. De passar liksom

på en stor scen. Coldplay avslutar festivalen värdigt.

Slutsats:

Är det bara jag som tycker så här - man går och ser ett band som man kanske har hört två låtar av och bandet håller på drygt en timme - då blir det oftast för långt! För de mindre banden borde maxgränsen ligga på 40 minuter. Jag tröttnar, får ont i benen, tänker på Fish and chips. Eller så kanske det är ett tecken på att jag tycker att bandet är dåligt?

Inför Roskilde # 4

2009-06-23T11:06:00.003+02:00

Igår: Falun runt för att leta efter den ultimata campstolen. Resultat: en blåvit-randig campingstol med ölhållare samt en parasoll!

Bildbevis:

I midsommartid

2009-06-21T10:24:00.002+02:00

Denna video skulle ju ha lagts upp i fredags, eller igår, men eftersom jag hittade den först nu så... Länge leve folkdräkten! Tjo!

Inför Roskilde # 3

2009-06-19T11:07:00.002+02:00

Roskildeaktuella Jenny Wilson syns lite här och var med färgglada kläder. Det är kul, för jag förväntar mig en likadan färgfest på Roskildespelningen.

Det finns många uttryck som kan beskriva Wilsons mystiska soul. De senaste i raden: prettosoul, träsoul, Konstfackssoul, indiesoul. Eller bara soul, ja det går bra det med.

Inför Roskilde #2

2009-06-18T14:52:00.003+02:00

Även den andra fjärdedelen av IVK-gänget som styr kosan över Öresundsbron om två veckor kollar upp lite akter som verkar intressanta... Igår fick jag se spelschemat och upptäckte då att detta något kallat "Trentemoller" ska avsluta torsdagen på Orange, efter Kanye West. EFTER Kanye West! Då måste det vara bra...

Jag gillar det. Melodiöst och mystiskt.

Men för att rätt ska vara rätt, ska Kanye West få avsluta detta inlägg. EFTER Trentemoller.

Jag blev full, hon förbannad redan första kvällen

2009-06-16T18:18:00.003+02:00

För ett tag sedan hade jag en sådan där jobbig dag, ni vet. En sådan dag när jag var lika arg som Andra Avenyn-Roxana och Magnus Betnér tillsammans.
Det intelligentaste jag fick ur mig den dagen var "amen ååååååååh!" och "gaaaaaah". Sådana dagar är man inte så rolig att umgås med, och man gör därför bäst i att hålla käften och sitta för sig själv och lyssna på musik.

Därför gjorde jag en ipod-spellista för sådana dagar. En lista bestående av arga låtar. Texterna behöver inte vara arga, det viktiga är att melodierna låter arga eller går fort och låter högt. Så länge de inte är Laleh-mesiga så är det lugnt.

Så, vänner.
Jag ger er nu playlisten "Är du fortfarande arg?":

1. Skitliv - Kanske Älskling
2. Det Är Ett Idogt Jobb Att Driva Ungdomen Ut Ur Sin Kropp (bonusversionen) - Markus Krunegård
3. Beauty Is The Beast - The Ark
4. Death To The Martyrs - The Ark
5. Doctors & Dealers - Dirty Pretty Things
6. Gin & Milk - Dirty Pretty Things
7. You Fucking Love It - Dirty Pretty Things
8. Go Square Go - Glasvegas
9. Hasses Brorsas Låtsassyrras Kompis - Hets
10. Hey Little World - The Hives
11. Won't Be Long - The Hives
12. Tick Tick Boom - The Hives
13. Caligula - Hästpojken
14. Shane MacGowan - Hästpojken
15. Börja Leva - Hästpojken
16. Revolt III - Kent
17. Can't Stand Me Now - The Libertines
18. Up The Bracket - The Libertines
19. What A Waster - The Libertines
20. Vertigo - The Libertines
21. Horror Show - The Libertines
22. Mitt Namn Är Klaustro - Martin
23. Farewell Mr Happy - Montys Loco

Inför Roskilde #1

2009-06-13T18:42:00.004+02:00

Hälften av IVK-crewet ska snart på årets Roskildefestival. Så nu börjar uppvärmningen med inlyssning på diverse band som ska spela på festivalen. Vi börjar med Röyksopp:

Det är också kul att upptäcka nya band inför festivalen. Idag upptäckte jag indie från Nya Zeland. Här är Cut off your hands:

Broder Daniel på bio

2009-06-12T05:08:00.003+02:00

Ja jag vet, det är en indieblogg

2009-06-11T19:21:00.006+02:00

Ibland när jag vill uppleva nostalgi går jag in på Youtube och söker på låtar som jag gillade när jag var mindre. Häromdagen hittade jag den här, och tycker fortfarande att det är det bästa Eurovision-bidraget ever.

Sångrösterna är väl inte de snyggaste jag hört och outfitsen inte de snyggaste jag sett, men vad spelar det för roll när låten fastnar i huvudet och faktiskt är rätt bra? Och hur viktigt är sånt när man så fort man hör den blir sju år igen och lyssnar på den i en stekhet Saab på väg till sin mammas jobb?
Och framförallt: Vad spelar det för roll när den plötsliga övergången till engelska 2.38 in i klippet är så söt?

När motorsågen åker fram

2009-06-10T05:42:00.005+02:00

Onsdag betyder skivrecensioner i många tidningar. Lillördag för Harrysbesökarna, lillördag för oss musikintresserade. Jag brukar alltid börja med de skivor som fått sämst betyg, de är lite roligare att läsa än skivor som fått full pott. Jag älskar när motorsågen åker fram. Till exempel har nöjesmedarbetaren Anders Gustafsson varit ute i skogen och avverkat skog så det står härliga till. I sin recension i Dalarnas Tidningar skriver han följande om Tomas Ledins nya skapelse "500 dagar om året":

"Att ta sitt avstamp i vardagen för att snida allmängiltiga texter kan vara ett genidrag, men då krävs litterär begåvning. Det saknar Ledin."

Han fortsätter:
"Vad ska man göra med Tomas Ledin? När allt som inte irriterar bara är blekare än vit sparris? Jag vet faktiskt inte."

Det är väl på recensionssidorna som avståndet mellan Mix Megapol-lyssnaren och musik etablissemanget märks som mest. I Tomas Ledin-fallet ställer jag mig på etablissemangets sida. Basta. Hellre pretantiös en pöbelaktig.

Förresten: Billy! Jag hoppas på en konsertrecension av Lykke Li i sommar! Tar du fram bandsågen?

Upddatering:
När vi inte får egna kommentarer får vi sno från andra. Den här snor vi från en artikel om Ledin på DN.se

"Ledin är bäst. Jag tar en Ledin varje dag i veckan framför alla dessa indiepajasar som springer runt på söder. Kan de inte lägga sig i ett solarium och växa upp?"

Humor!

Fina bitar med Sander

2009-06-02T16:08:00.001+02:00

Jag älskar att få post, särskilt stora kuvert från diverse skivleverantörer. Idag kom Christopher Sanders "Hej hå" och Editors "The Black room"

Hej och hå, är det dock inte tal om.
[Ingenting]s frontman radar upp små trevliga bitar. Inga storslagna arenarocklåtar utan mer sofistikerad bra svensk popmusik i indiefåran. Jag hör lite tidiga Dungen och en 55-årig Håkan Hellström i låtarna. Skivan tillägnas Lotta på Bråkmakargatan och Christoper Sander har verkligen ett gott öga till Astrid Lindgren. Han tolkar "Fattig bonddräng" och "Mors lilla Olle" (visserligen inte Astrid Lindgrens visa) på storslagna sett. När jag får barn ska vi lyssna på bra barnmusik med Georg Riedel, James och Karin och Christoper Sander. Inte nog med det så avslutas skivan med "Kalle Teodor" där Christoper får hjälp av en förkyld barnkör där en av ungarna nyser och hostar så det står härliga till. Ärligt, opretentiöst, och fina bitar!

All I wanted was a kick-about in the park

2009-05-21T16:46:00.006+02:00

Imorgon är det Parkfesten i Borlänge. Jag ska dit, och därför lyssnar jag idag på detta:

Snart helg va?

2009-05-18T21:30:00.001+02:00

Helgen börjar närma sig! Eller?
I vissa kretsar värmer upp redan nu med lite... indiedisco! En gammal låt med en fet remix av underbara dunka-dunka-artisten Sebastian! Nu åker vi!

Idag vill man vara från Norge (eller i Norge?!)

2009-05-17T19:57:00.001+02:00

Idag vill vi alla vara från Norge: Suttonde maj och jordskredsseger i Melodifestvlatjafset. Fridah: jo detta kanske är en indieblogg, men va fasen, det finns också musik som inte är indie, som är bra.
Till exempel Alexander Rybak.

The bells in strike at midnight of Alcazar

2009-05-17T16:07:00.004+02:00

Igår recenserade jag mina barndomsidoler Alcazar.
Och jag vet att det här är en indieblogg, men det här är faktiskt en förjävla bra låt:

Och om man är tio år och kär i Andreas Lundstedt så är det faktiskt inte så konstigt att man kollar 01.43 in i det här klippet ungefär en miljard gånger per dag.

Malena Ernman lockar till självmord

2009-05-12T23:37:00.006+02:00

Malena Ernman och låten La Voix får mig att skämas över att vara svensk. Det är en vedervärdig låt som gör att jag känner för att begå kollektivt självmord med alla som jag någonsin har brytt mig om. Den är så pass vidrig så att resten av Europa till och med verkar uppskatatta den. Någon annan som känner på samma sätt?

Nu hyllar vi hård rock!

2009-05-11T18:38:00.004+02:00

Att ett blogginlägg på IVK handlar om hårdrock hör ju inte till vanligheterna. Men nu så är det dags, detta band spelar mer hård rock än hårdrock enligt mig. För det finns faktiskt guldkorn från denna fåra av musiken.

Till exempel falubandet Blind By attraction.
Med låten The Posse imponerar dom fullständigt. Det är bra hård rockmusik, inte en massa fjantiga poser och manér som till exempel Poodles och HEAT. Jag tycker låten The Posse landar någonstans mellan Mustasch och Foo Fighters rent genremässigt. En snygg video har bandet gjort också. Rock på en solig bakgård rakt upp och ned liksom. Duktiga musiker. Och lite snygga kläder på dom här gubbarna så kan det här bli kalas.

Tack Per!

2009-05-09T15:08:00.006+02:00

SVT:s blogg PSL har bloggat om IVK! Då händer det saker i besöksträffar:

Här står det om IVK. Tack Per Sinding Larsen.

Klicka för att göra större!

Only for the boys in the band

2009-05-06T22:02:00.007+02:00

Jo, Billy, det kan jag tala om för dig.

Pete och Carl kommer göra en reunion och sjunga Time For Heroes tillsammans. Sedan ser de att jag står i publiken, och då kommer de på att jag vill höra I Get Along.
De spelar den för min skull, och efter spelningen säger de till mig att jag får bjuda in hur många jag vill till deras efterfest. Medan den pågår så gästbloggar Carl på min blogg och Pete och jag har ett djupt samtal om livet, döden och musik.

Carl börjar stalka mig men jag dissar honom eftersom jag redan har världens underbaraste pojkvän. Han blir då very ledsen och Pete erbjuder honom droger för att pigga upp honom.
Detta resulterar i att Carl blir narkoman och Pete tar massor av återfall, men jag lyckas hjälpa dem bara genom att prata med dem.
Då blir de rena, varpå de flyttar till Sverige och bestämmer sig för att spela in en ny platta som endast består av låtar de skrivit till mig.

Sedan skriver jag en bok om allt det här, och den blir en succé över hela världen.
Jag blir miljonär och köper jordens snyggaste lägenhet där jag lever lycklig i alla mina dagar med min pojke.
Och allt tack vare P&L.

Frågor?

Slagsmål på P&L?

2009-05-06T21:36:00.006+02:00

Det riktigt intressant att både Pete Doherty och Carl Barât spelar på årets upplaga av Peace & Love. Kommer du att kramas och vara vara vänner? Eller kommer de efter några öl att börja slåss med varandra? Eller så kanske Pete går in i Carls hotellrum och stjäl en gitarr, precis som förr. Den som som lever få se. Vad tror du?

En tycker till om bob hund

2009-05-06T13:28:00.000+02:00

Från Dalademokraten 6/5 2009:

Per Sinding Larsen jagar Kask

2009-05-05T16:32:00.004+02:00

Jag har hittat en förträfflig samlingscd med Brainpool med klassiska slyngelpopstycken som Every Day, We aim to please och Bandstarter. Med på skivan finns också åtta videos och lite demolåtar. På videon till Every Day dyker en bekant figur upp. Per Sindning Larsen som energisk tv-reporter. Här har ni beviset. Kolla kläderna, frisyren. Per - vad har du att säga i ditt försvar?

Recension: bob hund på Cirkus

2009-05-03T17:29:00.002+02:00

Dagen efter. Stockholm är lite gråtrist. Efter fjärde inropningen var konserten slut. Trevande inledning, dom verkade lite trötta. Men efter tre fyra låtar hände det något. Bob hund levererar fortfarande, i rasande fart. Ett fall och en lösning känns som en smekande käftssmäll. Bob hund är inget popband. Dom är rock så det stänker om det@ Dom har fortfarande något viktigt att säga, dock visste inte Tomas vad han skulle säga ibland. Men när han väl hittade tråden så kände vi igen snacket sen förr. Dock lika entusiastiskt. Bob hund kunde vara ett greatest hits-band. Men inte. Konserten på Cirkus får 4 av 5 möjliga i betyg

Losers är mina hjältar

2009-04-26T19:49:00.005+02:00

Nästa helg är det dags att gå bananer på Cirkus i Stockholm. Då står nämligen Sveriges i särklass största losers på scen. Losers som är mina hjältar. Vi bob hund-fan har alltid varit losers. Har avgudat den tecknade hunden slaviskt. Käftat med hårdrockare som på sin höjd kan uttala: "Irååån mäjjjjjdääään!!!". Vissa kan faktiskt mer, vissa kan till och med säga: "ööööl". Hårdrockare hatade alltid bob hund, i alla fall på 90-talet. Hatandet har klingat av på 2000-talet upplever jag det.
Bob hunds bejublade comeback-skiva heter Folkmusik som inte kan bete sig som folk, det har jag redan skrivit om här, som ni säkert har noterat.

Uttrycket om folkmusik har Thomas deklarerat tusentals gånger på scenen. Och nu har det äntligen blivit en låt. En bra sammanfattning på alla oss bob hund-idioter. En liten protest mot allt det korrekta. En skevhet att älska.

(Ursäkta mitt Marcus Birro-klagande i början av texten)

A list of songs we said we'll play tomorrow

2009-04-25T14:02:00.006+02:00

Min kärlekslista just nu:

1. New Slang - The Shins
2. Törneros - Stiko Per Larsson
3. Hjärtlös - Kusowsky
4. Polmont On My Mind - Glasvegas
5. E4 E18 Väg 13 - Markus Krunegård
6. Spring Ricco - Florence Valentin
7. 1939 Returning - Pete Doherty
8. Bjurö Klubb - Laleh
9. Nothing To Worry About - Peter Bjorn And John
10. Curly Boys Law - Armand Mirpour

Svennebananerna

2009-04-17T21:35:00.002+02:00

Promoe står för veckans (eller månadens) knäpp på nästan till alla "vanliga" svenskar.

Videon till låten Svennebanan snurrar flitigt på musikbloggar och på tuben.

Soppatorsk och Foppatofflor, ordning och reda - lådvin på freda och kunskap från Wikipedia sjunger Promoe och gestaltar en skock lönelördagsdagsfulla hemsläntare från det lokala Harryshaket.

I videon får vi följa ett gäng killar på svensexa på en finlandsfärja där dom gör bort sig i ett antal fyllesituationer medan Promoe hycklar med arketypen av den helgfirande 28-åringen.

Men musikalisk är Svennebanan inget att hänga i julgranen, kanske mera något att spy upp dagen efter. Refrängen (Svennebanan, svennebanan, svennebanan, svennebanan) liknar mest en dålig mainstreamlåt på (återigen) ett Harrysdansgolv. Men det kanske det som är meningen, att göra en kass låt i en ironisk förpackning så att folk hajar. Eller så hajar dom inte alls, och funderar vad det är för en dreadsskäggig profil som försöker sig på att sjunga.

Korsa en häcklande Täppas Fågelberg i Ring P1 ett med en ifrågasättande Markus Birro och lägg på lite elakheter i Alex Schulmans anda - hepp! Där har du låten Svennebanan. Eller bedöm själva:

Rösterna blir fler, men karaktärerna färre

2009-04-15T19:18:00.004+02:00

Det är ständigt julafton för en bob hund-fantast som mig. Snart kommer tre vinylsinglar ner i brevlådan med lite extraspår som inte får plats på Folkmusik-skivan.

Låtarna, korta textrader och melodislingor från nya skivan växer sig fast i huvudet likt minnena från obeskrivligt vackra sommarmornar.

En favoritlåt på skivan är "Blommor på brinnande fartyg". Texten handlar nog om bandets trummis Mats Andersson som inte är med i bandet för tillfället. Han har haft problem med alkohol, det skriver han själv om i boken "Gone Fishing"

"Blommor som du växer bara på brinnande fartyg, du är den renaste fisken född i, förgiftat vatten" sjunger Thomas i refrängen. När han sedan fortsätter med rader som "kompis; läcker bensin" så är jag nästan säker på att det handlar om batteristen Mats.

Det ryser i mig när jag får ihop kopplingen i huvudet. Rysningar som bara vi äkta fans kan få ;-)

Sångare och textförfattare Öberg är som en citatmaskin med meningar som går att anknyta till i många sammanhang Eller va sägs om: "Rösterna blir fler, men karaktärerna färre". Det måste vara ett inlägg i den så kallade bloggosfären där alla vill bli den nya Blondinbella.

Markus, jag är din tjej

2009-04-06T19:04:00.007+02:00

Idag fyller världens finaste Markus trettio.

Det firar vi med denna låt och denna bild:

Skäggtips med Ebbot

2009-04-05T17:49:00.003+02:00

Detta är en musikblogg, ja vet. Men en sån här härlig vårdag kan man inte låta bli att glädjas av att Gais tvålade till Öis med 5-1!

Ebbot är ett stor Gais-fan. Och här visar han upp sina världsberömda kaftaner. Bland annat en Gais-kaftan.

Heja Ebbot och Gais!

Den skäggintresserade bör också notera hans skägg. Vi hobbyodlare hamnar i skymundan när Ebbot visar upp sin vildvuxna trädgård.

Kapten sol på loppis

2009-04-04T15:54:00.004+02:00

Som ni ser här nedan så var jag och sambo-bo-beata på loppis idag. Hip hop i all ära, jag fyndade också. Nämligen Pontus och Amerikanerna med skivan "Följer ett spår", den har väl inte samma höga standard som Jakob Hellmans alster "...och det stora havet".
Men idag passar låten Kapten Sol ypperligt med tanke på vädret:

"Jag gömmer mig förtjust i dig
Lätt att äventyra bort en dag
Sen åker vi min lådbil hem
Bara du och jag och kapten Sol
Får följa med"

För övrigt är Godmorgon Columbus en väldigt bra svensk poplåt!

Hiphop-Maria får komma ut och leka - del 2

2009-04-04T15:42:00.004+02:00

Idag har jag och sambobosse (Peter) varit på loppis. Jag fann, och fyndade, en "special international version" av Boyz II Mens första album "Cooleyhighharmony" från 1991. På det albumet finns en låt som jag dansade hiphop till när jag var sisådär 12 år gammal. Jag vet inte vem som rörde sig bäst - jag eller killarna i videon...

Skansros och Autisterna

2009-04-02T20:40:00.003+02:00

Skansros musik är förvisso helt ok. Men är det bara jag som tycker att Skansros och Autisterna låter väldigt snarlika. Båda banden har en väldigt pretantiös ljudbild. De försöker på både gott och ont att vara indiepopens finkultur, är dock inte säker på om de lyckas. Är jag helt ute och cyklar, eller vad tycker ni?

Hitten från 1700-talet

2009-04-02T17:30:00.005+02:00

Denna låt har jag haft i huvudet många gånger denna vecka. Det kan bli så om man undervisar gymnasister om Carl Michael Bellman.

Fängelseturné för Lykke Li

2009-04-01T23:01:00.008+02:00

Jag bestämde mig för att se Popcirkus på TV ikväll. Men nu i efterhand så var det väl mest slöseri med tid. Jag kan inte förstå varför man tar dit någon så pinsam som Lykke Li. Min onsdagskväll blev förpestad och jag bytte kanal efter någon minut av låten My good, my gone. Hon stod där på scenen och framförde den där äckliga låten på vidrigt sett. Jag kan inte förstå vad folk ser hos henne. The Sounds, som till vardags är ganska medelmåttiga, framstod som ett världsband i jämföresle.

Man har ju hört att Lykke Li ska vara stor i USA. Det förvånar mig inte alls. Jag menar amerikanarna är inte direkt kända för att ha förnuftiga värderingar. Det kan ju förklara varför man föredrar att lyssna på något så fasansfullt som Lykke Lis musik.

Det finns väl ingen som kan ha missat tidningarnas kampanj om att Eritrea måste frige Dawit Issak. Kan man inte bara göra så att Dawit släpps fri och att lilla Lykke får ta hans fängelseplats istället? Det tycker jag låter som en strålande idé. Lås in henne för gott och gör världen en tjänst.

Annette, du är det trasigaste jag sett

2009-03-29T19:05:00.004+02:00

I dagarna släpptes [ingenting]-sångaren Christopher Sanders första soloskiva. Har inte lyssnat på skivan än men låtarna på hans myspace sida lovar ju onekligen ganska gott.

Han visar ännu en gång prov på vilken förträfflig låtskrivare han är. Låtar som "Caroline, jag såg dig" och "Ett sjunkande skepp" är kort och gott helt briljanta.

Jag har länge ansett att [ingenting] i allmänhet och Christopher Sander i synnerhet har fyllt ett tomrum inom svensk popmusik. Det är förmodligen inget band som någonsin kommer att fylla stora arenor eller bli folkkära och spela på Allsång på skansen. [Ingenting] är istället ett av de få banden i Sverige som vågar gå sin egen väg helt och hållet utan att påverkas av de trender som råder inom populärkulturen. Och mycket av detta grundar sig i Christopher Sanders musikskrivande. Han väljer sällan de mest logiska riktningarna, låtarna kräver ofta några extra genomlyssningar innan de tar form hos lyssnaren. Det är just därför som Christopher Sanders musik håller i längden.

OK, Sandra, det är dags att vi ska vinna allt

2009-03-27T19:27:00.003+01:00

Let's Dance kan gå och ta sig, ikväll är det finaler i mycket roligare saker. Eller ja, länsfinal i alla fall.
Det är Rockkarusellen ikväll och imorgon är det Musik Direkt.

Nu gör alla en insats för MP och ES på Leksands Gymnasium och hejar på Wrong Channel och I Am So Me.
Okej? Okej.

Simon says "sit down well"

2009-03-26T12:10:00.006+01:00

Jag var i Gävle förra veckan och hittade, tro det eller ej, en Rocks-butik som fanns kvar!
Där köpte jag Simon Norrsvedens platta OK Baby Det Är Dags Att Vi Ska Vinna Allt.

Det jag har hunnit höra på den är helt okej, men det jag hunnit läsa på hans blogg är briljant.
Kolla bara här. V to the ackert.

Folkmusik för mig (bob hund-recension)

2009-03-25T19:15:00.003+01:00

En första reflektion på "Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk":

Bob hund har gjort en platta som knappt går att jämföra med någon tidigare.
Möjligtvis att bandet gått tillbaka till tidigare alster, mer avigt och krängande, fast med mer syntar och mindre gitarrlarm signerat firma Nimmersjö/Essing.
Syntarna känner vi igen från sidoprojektet Sci-fi Skane (Öberg/Jonasson).

Som bob hund-fan så är det roligt att det verkligen kommer något nytt och inte en kopia av "Stenåldern kan börja" (bandets förra studioplatta). Låtarna är mera utmanande för lyssnaren, inte lika lättsmällt som förut. Men när man väl kommit över svårighetsperioden smälter musiken som smör i ett härdat bob hund-hjärta!

Rockpoeten Öberg är fortfarande den lednade klurighetsfarbron han alltid varit inom den svenska textfloran. "Du är den renaste fisken född i förgiftat vatten, att födas är, att födas in en obotlig identitetskris, våga göra fel för att kunna trilla utan att falla och mina problem har skaffat sig egna drömmar sjunger han och det är väl bara att hålla med och lyfta på hatten.

Bästa låten efter två lyssningar: Världens bästa dåliga låt

Ett bob hund-fans schema

2009-03-24T20:05:00.000+01:00

I morgon kommer ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk”, här är mitt schema för dagen:

07.05 Väckning. Idag smäller det, min längtan är äkta. Godmorgon sambo, kom hit ska du få en puss.
07.15 Tar på mig bob hund-tröjan. Jag har myror i benen.
07.30 Frukost
08.00 Går till jobbet. Goddag trottoar.
08.30 Jobbet börjar. Skar mig i fingret på en papperskant. Hälsar på arbetskamrater, hej Edvind, Jonas och Niklas.
12.00 Lunch. Smakade en soppa med morötter i.
17.00 Går till brevlådan. Vi har väntat allt för länge nu.
17.03 Jag lyssnar i hörlurar. Det låter så bra, bara bandet och jag.
17.15 Fortsatt lyssning, jag brinner i realtid
17.20 Som en hippodrom, bara runt och runt

20.30 Läggdags. Jag somnade halv nio

Natten mot torsdag. Jag drömde jag var kejsare som drömde att han hade skägg

I wanna be you, I wanna be you, I wanna be you you you

2009-03-24T15:48:00.004+01:00

In the words of M. Kellerman:

Molotov Jive är INTE lite inspirerade av The Libertines:

Elektroniskt samtal med Mats Hellquist i bob hund

2009-03-22T08:18:00.003+01:00

Bob hund-uppvärmningen fortsätter på I vissa kretsar.
Som alla läsare nog vet vid det här laget är jag ett inbitet bob hund-fan. Sväljer allt med hull och hår som bandet gör. Det är något som tänds inom mig när jag hör musiken. Utstötthet som man kan känna ibland blir till någon slags gemenskap genom bandets musik. Vi som egentligen ville bli punkare men vågade inte, vi som ständigt står med knuten näve i byxfickan och bara sväljer när vi blir överkörda, vi får ut alla känslor genom att lyssna på bob hund.

Nu talar bandets basist, Mats Hellquist ut här på bloggen. Vann någon ur kungafamiljen auktionen på låten ”Fantastiskt” på ebay? Hur är det med Essings fot? Och är jag fullständigt konstig? Här får vi Mats svar:

Ivissa kretsar: hur känns det att vara tillbaka?
Mats: - Det känns rätt att dyka upp igen. Sverige, med sin grisfest-kultur a´la Idol,Lets dance,Veckans botox-lik, behöver all hjälp hon kan få! Och dessutom är det ju jävligt kul också..

Vad har du gjort sen sist?
- Gjort låtar liggandes i soffan med en gitarr och tittat i taket. Spelat in ett par skivor med Bergman Rock och försökt att uppfostra en nu 11 årig dotter. Plus strulat runt lite allmänt.

Hur låter bob hund nu år 2009?
- Svårt för mig att avgöra.. Svängigare kanske?

I det senaste pressmeddelandet från bandet går det att läsa att gitarrmanglare Johhny Essing brutit foten. Han steg ner från en trottoarkant som var två cm hög, och då bröt foten. Doktorn sa att det var en förslitningsskada. Herr Essing har helt enkelt trampat på för många distpedaler genom åren.

Hur är det med John Essings fot?
- Haha. Han överlever nog, stackarn.

Kan han fortfarande trycka på sina distpedaler?
- O ja, honom stoppar man inte så enkelt! Ett tag gjorde han ju knappt annat än att stampa
på sina arma pedaler under konserterna. Folk som såg på trodde att han försökte släcka en pågående, osynlig eldsvåda på scen.

Hur diskuterade ni, när ni sålde ett exemplar av Fantastiskt på ebay?
- Det är vårt lilla inlägg i den s.k.fildelningsdebatten. Köparen får en
unik version av Fantastiskt att göra vad han/hon vill med. Den är ju dessutom på vinyl och fastklistrad på en skivspelartallrik.
Efter 30 spelningar raderas spåren så om den ska spridas får köparen vara påhittig. Men gärna för oss!

Vem köpte exemplaret?
- Köparen vill vara hemlig.. Men spekulera gärna. Det är kul. Någon ur kungafamiljen, kanske?
(Per Sinding Larsen var nära)

Jag tycker det är jättekul att ni är tillbaka, ni får mig att känna mig som en 13-åring med fjun och finnar igen, jag blir helt skakis av lycka när jag går och väntar på skivan. Är jag konstig?
- Jag, och mina bandvänner, anser att du verkar vara en särskilt frisk och intelligent människa!

Så vilken tur att man inte bedöms som konstig. På onsdag smäller det.
Eller är jag konstig? Kommentera tack!

Gamla bob hund-minnen

2009-03-19T21:25:00.004+01:00

Minns någon Bullen?

Jag minns Bullen, inte dom man kan äta utan den som gick på tv. Bullen gjorde ett inslag med bob hund (som är skivaktuella), detta var innan Twitter, Blondinbella och livspusseldilemman. Detta var 1996 och kolla in Conny Nimmersjö på bilden. Så söt, så oskuldsfull (ser faktiskt ut som han i Arn-filmerna).

(Skärmdump från http://blogg.svt.se/psl/2009/03/19/minnen-med-bob-hund/)

Det är i norra Sverige det händer

2009-03-19T14:45:00.005+01:00

Hade ni inte turen att befinna er på Popcirkus på Debaser Medis i Stockholm igår kväll (som vissa bloggskribenter... hmpf) eller om ni inte tittade på SVT2 mellan 19.30 och 21.00 igår kväll, så missade ni ett par härligt tystlåtna "vi-låter-musiken-prata-för-sig-själv"-norrlänningar.

Flipside of it all!

2009-03-14T11:12:00.006+01:00

Nästa singelsläpp från The soundtrack of our lives kommer att vara vara låten Fllipside från albumet Communion. Videon är producerad av Kanske Älskling-bekante Ola Tapperts storebror Johan Tappert.

Våra källor har meddelat att videon kommer att bestå av diverse udda personer eller original, beroende på hur man väljer att se saken. Personerna kommer hur som helst att gråta i videon, men bli gladare och gladare ju längre in i den man kommer. Till slut kommer du att se orginalen skratta i kapp.

Vi tycker att det låter som en intressant idé och väntar med spänning på resultatet.

Lova, ändra dig aldrig, som du är är du bra

2009-03-13T20:25:00.009+01:00

Åh nej.

Världens näst finaste Oskar, även känd som Moto Boy, ska tolka Charlotte Perrellis Hero imorgon.

Varför då? Han ska ju stå i läppstift på Arenan och snygga sig och fråga mig vem Ronnie Sandahl är och säga att

"dalmål är som igelkottar. Igelkottar är liksom 'vem fan kom på att man kunde se ut så, men de är jävligt söta', och dalmål är liksom 'vem fan kom på att man kunde prata så, men det är jävligt sött'".

Han ska ju göra superfina låtar som man kan tersa "will you go there with me TOOOOOOONIIIIIIIIIIIIIIGHT?" till och som vid första lyssningen bara låter "oooooooh" men som sedan visar sig innehålla rader som "I'm so tired I can't sleep" och som endast består av raden "Karki I love you" eftersom hans flickvän heter Karki i efternamn.

Jag vill inte att han ska vara med i Melodifestivalen.

Inte ens som pausunderhållning.

Och jag vet att Tomas Andersson Wij inte direkt blev folkkär efter sin medverkan, men det här är ju en annan sak.

Moto Boy är snygg och har gitarr. Det brukar vara tillräckligt.

Så nu gör vi en deal:

Alla fjortisbrudar som går i shorts och strumpbyxor nu i mars och som på fullt allvar tycker att E.M.D är duktiga musiker och utan någon som helst ironi anser Erik Segerstedt vara het:

Lova att ni inte börjar tycka om Moto Boy. Jag vet att sannolikheten att ni läser den här bloggen är ungefär 0.1, men om ni råkat komma hit på grund av att ni googlade Erik Segerstedt, så lova mig att ni inte börjar tycka att Moto Boy gör bra musik.

Och lova mig verkligen att ni inte får med er era bilddagboksvänner så att de också tycker det, så att han blir en Rix FM Festival/Cityfesten-artist.

Moto Boy ligger på Songs I Wish I Had Written och spelar på ställen som Emmabodafestivalen. Han ska ingen annanstans.

Punkt.

Tinnitus i hjärtat

2009-03-11T14:24:00.006+01:00

(Singelomslag)

Det är en högtidsdag idag!
bob hund har släppt sin singel "Tinnitus i hjärtat".
Låten i sig är ingen ny låt, den spelades flitigt under sommarens spelningar. Då tyckte jag att låten var så där om jag ska vara ärlig. Men i studioversionen har den blivit mycket bättre. Thomas Öberg låter väldigt ärlig i sin sång, nästan lite förkyld, särskilt i början.

1:20 in i låten kommer firma Nimmersjö/Essing i gång med sina nästan obligatoriska skrammelgitarrer. Soundet känns igen men samtidigt väldigt uppdaterat.

En ändring kan noteras i det patenterade bob hund-soundet. Det känns som det låter mer från rytmsektionen. Christian Gabel trummar lite mer svängigare än när Mats Andersson (orginaltrummisen som är på långsemester) skötte trumpinnarna, han var mer rak och punkig.

Mina problem har skaffat sig egna drömmar, sjunger Thomas Öberg. Som vanligt fyndig och tänkvärd i sina texter.

bob hund är tillbaka och dom är fortfarande lika bra som dom alltid varit!

Inget är nytt

2009-03-08T10:52:00.005+01:00

Då:
Kanske Älskling släpper sin enda hitlåt "Salem Al Fakir" och antalet spelningar på My Space går i taket och bandet blir omskrivna i självaste Svenska Dagbladet.
Bara några dagar efter släppet dyker låten upp på My Space i bandets Mars TV:s tappning. En cover alltså, en dunkadunka-variant som passar på Harrys dansgolv. Sångaren tillika upphovsmannen till låten blir lite gramse för att Mars TV inte frågade om lov först. Ett antal arga mail följer. Ursäkta, jag förstår, faran är över, allt är utrett, alla är glada.

Nu:
Boken Kunzelman och Kunzelman handlar om Viktor som dör och lämnar ett mysterium bakom sig som sonen Joakim får lösa. Viktor är en konstförfalskare ute i fingerspetsarma visar det sig. Boken förmedlar att allt egentligen är en kopia. Inget är nytt.

Så släpper då äntligen Florence Valentin singeln "Spring Ricco". Och det låter bra, det låter...Glasvegas! Love Antell har aldrig varit rädd för att kopiera, det är bara att lyssna på The Clash och ni förstår vad jag menar.
Samma är det med Håkan Hellström som blivit granskad för sina text och riffstölder.

Så är det någon som längre blir upprörd när det kopieras och härmas nuförtiden?
Nej, bara det är bra. Och Love och hans kumpaner har alltid gjort det på ett bra sätt, ett anständigt sätt. Snor konceptet och gör det till sin egen grej liksom.

Mobiltv: I väntan på bob hund

2009-03-07T15:46:00.003+01:00

I vissa kretsar presenterar: mobiltv!

They twist and they shout for the boys in the band

2009-03-07T13:22:00.005+01:00

I stand by my statement: Pete Doherty är gud.

Babyshambles är briljanta, The Libertines var ännu bättre, och Petes solokarriär verkar inte dålig den heller.
För det är väldigt lätt att ignorera drogerna och de inställda spelningarna när man ser och hör sådant här:

Sjuk som... Kate Perry

2009-03-06T15:44:00.003+01:00

"Cause you're hot, then you're cold"... Tänk att populärmusik kan beskriva mitt influensatillstånd så träffande!

Skogspop med skägg

2009-03-04T16:44:00.003+01:00

Det börjar se riktigt bra ut inför sommarens Roskildefestival som jag tänkte gå på.

Idag släpptes bland annat: Fever Ray och Fleet Foxes! (Mer skogspop med skägg åt folket!)

Sedan tidigare är bland annat Coldplay, Dungen, Oasis, Håkan Hellström, Amadou & Mariam klara för den danska megafestivalen.

Vilka fler akter tror ni Roskilde har i kikarn?

(Själv tror jag på bob hund, Röyksopp och Morrissey)

Ett knippe låtar #1

2009-03-04T14:53:00.002+01:00

Först en fråga; är det någon som vet hur man lägger till nya låtar till Spotify?

I vissa kretsars första Spotify-lista: Ett knippe låtar #1

Vi drog från stan i hundranitti mot en popfestival

2009-03-04T11:48:00.006+01:00

Hultsfredsfestivalen har inte direkt imponerat med vassa bokningar de senaste åren. Det tillsammans med riktigt höga biljettpriser har resulterat i att festivalen har varit en minusaffär i flera år i rad.
Men det ser annorlunda ut i år..
Att kunna stoltsera med Regina Spektor, The Killers och Franz Ferdinand under en och samma festival gör att vi känner doften av succé. Bli inte förvånade om Rockparty går plus för en gång skull.

Det kostar att ha kul jämt, det kostar att ha roligt jämt

2009-03-03T20:21:00.000+01:00

Okej att Where The Action Is bråkade med Hultsfred förra året, men att gå från 800 till 1260 spänn på ett år är väl lite att ta i?

Fast i och för sig, det är väl inte gratis att se Neil Young, Nick Cave och Duffy.
Men ändå.

bob hund släpper ny singel i ett exemplar!

2009-03-03T17:36:00.006+01:00

Det börjar röra sig ordentligt på bob hund-fronten!
Nu släpper dom singeln "Fantastiskt". I ett exemplar! (på vinyl!)
Skivan levereras i en skivspelare som bara går att spela 30 gånger och som kommer att säljas för högstbjudande på Ebay. På en hemsida kan man se hur tillverkningen har gått till.

Skivspelaren är dessutom dekorerad av bandets husdesigner Martin Kann. Det här är bob hund-godis för oss bob hund-älskare.
Så nu är det bara att gå in på Ebay och börja bjuda på skapelsen...

Upddatering: Är jag inget riktigt fan om jag jag inte bjuder på singeln?

I väntan på nästa skiva

2009-03-03T11:26:00.004+01:00

Det är dags att värma upp!
Denna månad kommer ett nytt album från bandet nummer ett. Dom är anledningen till att mitt musikintresse väcktes på allvar, anledningen till att jag bytte bort min East 17-skiva: bob hund!

Just nu mixas deras skiva i Malmö och i Berlin; i klassiska Hansa Studios.
I väntan på slutresultatet bjuder I vissa kretsar (och you tube) på den finfina videon "Ett fall och en lösning" med folkhemshjältarna bob hund:

Då ger vi oss in i debatten...

2009-03-03T09:23:00.004+01:00

Vem sa att skivan är död del 2.

Först vill jag börja med att efterlysa lite vettiga skivaffärer. Ta Falun till exempel. Som helt saknar skivaffär! Ja ursäkta Åhléns, ni har väl några stackars skivor men inget som kan benämnas som en skivaffär. Tiden då man gick in och snackade musik med folk i skivaffären är förbi, i alla fall i småstäderna.

The Pirate Bay-rättegången rasar. Ladda ner eller låta bli är den stora frågan, och det ständiga snacket om att skivförsäljningen rasar. Men Dagens Nyheter levererar idag en annan bild. På Bengans i STHLM (som för övrigt har sitt huvudsäte i Göteborg med en förträfflig skivaffär!) märker man att skivförsäljningen ökar.
- Vi säljer betydligt fler artiklar idag, säger mannen i skivaffären och menar att nedladdningen skapat allt kunnigare musiklyssnare som efterfrågar ett allt bredare utbud.

Kolla på inslaget här

Kan nedladdning och välsorterade skivaffärer med kunnig personal leva tillsammans? Jaaa! Säger I vissa kretsar.

Vem har sagt att skivan är död?

2009-02-26T13:27:00.004+01:00

Det här är min inköpslista den närmaste månaden:

Vi längtar efter Love

2009-02-26T10:27:00.006+01:00

Det var en blöt, regnig kväll på Tyrolen på Gröna Lund i november någongång.
Vi gratisåt ur en stor buffé samtidigt som artister och band fick spela en låt var på scenen för att marknadsföra sig så att vi klubbarrangörer skulle boka dom. Inne på herrarnas mötte jag en väldigt full man, det var Nordman.
Alla artister fick bara köra en låt var. Det sket Florence Valentin med Love Antell i spetsen fullständigt fasen i. Dom körde två.

Sen träffade vi Love utanför Tyrolen. Vi pratade och skakade hand och jag sa väl mest: "Du är schåå jäklaaa braaaauu". Jag tror han tackade och log.

Sen gick jag, Billy och Dennis genom ett Stockholm pyntat med snöblandatregn och novembermörker. Jag tror vi småbråkade om något. Gick förbi ställerna på Stureplan och hånade dom som satt inne i värmen och drack dyra drinkar. Tillslut hamnade vi hemma hos Billy i Bredäng och somnade. (Jag har också ett minne av att jag och Billy gav ett ex av demot "Järnet" till en viss festivalaarangör i Borlänge. Men det blev ingen festivalgig för oss)

En annan gång så spelade Flornce på Arenen i Falun för en otroligt liten publik. Men det spelade ingen roll för bandet, dom gav fullt ös från den första tonen till den sista. Det var en bra konsert. Och snart kommer bandet med sin nya skiva som heter "Spring Rico". Låten har tydligen legat på deras My space men är nu borta. Och jag har inte hört den. Grr! (Någon som hört den/har den?) Men några av texterna till nya plattan finns redan ut. Håll till godo med dom så länge.

Ett socialistiskt bröllop?

2009-02-25T01:44:00.008+01:00

I låten Haschkollektiv från år 2004 sjunger Mattias Alkberg BD "Nu kan vi visa folket hur man gör revolution". Matti fortsätter så småningom med frasen "Pissmoderat med förutfattade meningar, det finns alternativ till ditt småborgerliga liv"

Varför görs det inte mycket mer musik som präglas av en socialistisk anda? Det skulle verkligen behövas nu när den kungliga borgligheten har planerat in ett bröllop till sommaren 2010. Illa!

Jag undrar vilken låt som kommer spelas på bröllopet? Sannolikheten att det blir "Capitalism Stole My Virginity" med The (International) Noise Conspiracy känns tyvärr ganska liten, men man får väl hoppas. Just hoppet ska ju vara det sista som överger människan. Det är dock tveksamt om det gäller i det här fallet.

Maria och Peter: bästa melodifestivalbidraget genom tiderna

2009-02-24T22:09:00.001+01:00

Elektroniskt samtal med Suburban kids with biblical names

2009-02-24T21:50:00.003+01:00

Någon slags hemmagjord indiepop med markerade glasögon.
Jag vet inte hur många gånger jag spelat Rent a Wreck på dansgolvet och fått introverta pandor att fullständigt vräka ut i ba ba ba ba ba ba.

Suburban kids with biblical names musik är seriös och tramsig på samma gång. Den balansgången är hårfin. Särskilt hos den trendkänsliga indiepubliken.

Nu är SKWBN med Johan och Peter i spetsen tillbaka med EP:n #4 med den smarta samtidsskildringen ”Studenter på flak”. En låt på svenska alltså.
Jag blev nyfiken och skickade iväg ett frågemail. Detta är första delen av I vissa kretsars temainlägg Elektroniskt samtal:

IVK: På nya EP:n #4 sjunger ni på svenska på en låt. Hur kommer det sig?
Johan: Jag skrev texten på svenska. Den bara kom av sig själv, annars brukar vi lägga på sången allra sist men med den här var det annorlunda. Texten skulle inte funka på engelska eftersom den handlar om platser och känslor i Stockholm. Det skulle kännas falskt att sjunga om samma saker på engelska.

Ska ni fortsätta att sjunga på svenska?
Nej vi har inga fler låtar planerade på svenska just nu. Jag har även ett annat projekt där jag skriver texter på svenska. Jag tycker Suburban Kids handlar om att man ska få utrymme att testa olika saker. Det känns bra att det bara är en svensk låt på EP:n. Det gör den så pass splittrad som jag vill ha den.

Vilket språk är mest utmanande att skriva på?
Engelska. Det är svårast att göra sig förstådd på engelska utan att det lätt blir klyschor. Våran musik är uppbyggd så att det är svårt att lägga på sången som ett instrument som bara är där som många gör nu för tiden. Jag vill försöka säga något och sången är oftast mixad högt för att folk ska höra vad man sjunger.

Ni har lagt ut en video till låten "Europa 2005" där man ser någon som
ramlar från ett trumset under en spelning. Vad hände egentligen?
Bilderna i den videon är tagna från vår första tysklandsturné 2005. Jag kommer ihåg att alla var sjuka. Det är rätt deppiga bilder. Tycker de bilderna beskriver hur det var ganska bra, sova på golv och knarkande ljudtekniker.

Ni har några spelningar inbokade i vår men är det några festivaler på g?
Nej vi har inga festivalspelningar inbokade just nu. Antar att man bör ha en ny skiva ute för att bli bokad. Vi spelade på Arvika för några år sedan och det var fantastiskt.

And you know that I know that you make a funny face when you're brushing your teeth

2009-02-24T21:14:00.003+01:00

Ja, all cred till Miss Li, men är det någon som verkligen borde bli upptäckt via MySpace så är det Armand Mirpour.
Josie är ett musikaliskt mästerverk. Lyssna!

De kommer att blända er!

2009-02-23T18:37:00.008+01:00

Det var våren år 2007 och jag höll på att skiva en C-uppstats om hur små skivbolag påverkas av fildelning. Ett av de skivbolagen jag träffade var Fashionpolice. Jag tog en fika med Magnus Josefsson, en av killarna som driver bolaget, vid Rådmansgatan, om jag inte minns helt fel. När vi inte pratade om skivbolaget och typ Jacob Hellman så minns jag att han berättade att han själv höll på att skriva musik. Men att han gott och väl nöjde sig med att lägga ut musiken på Myspace. Så nyfiken som jag är gick jag självfallet hem och lyssnade på projektet. Det var ett antal akustiska låtar som han hade spelat in under namnet Autohof, och det lät fantastiskt. Men tiden gick och jag lyssnade allt mer sällan på de fina lågmälda låtarna, tills de sakta försvann ur min vardag.

Men för en vecka sedan snubblade jag över ett band, Blända, efter att ha varit inne på skivbolagets myspace-sida ännu en gång. Till min förvånig var det Magnus Josefssons nya band. Bandet består, vid sidan av Magnus, också av personer från bl.a Dungen, The Guild och Jonny Kock. Låten "lämna mig ifred", fanns redan när det begav sig som en avskalad version på Autohofs myspace men finns nu som en lite upptempoversion på Bländas myspace. Det är verkligen popgodis när det är som allra bäst.

För en månad sedan släppte bandet en EP med namnet Nico. Den är producerad av Mattias Glavå, som exempelvis har jobbat med Håkan Hellström, Broder Daniel, Anna Järvinen och Vapnet. Hur gott lovar inte det? Jag ska vara ärlig. Det här är riktigt bra! Jag tror och hoppas att det här kan bli vårens snackis i popsverige. Om inte, så är det hur som helst något som fler borde få ta del av. Du kommer att sitta med ett leende på läpparna och känna att livet är ganska bra ibland, det lovar jag.

Du är störd, men du har koll

2009-02-23T17:55:00.004+01:00

Igår och idag har jag sysselsatt mig med att skriva mycket och länge och lyssna på det här och försökt lära mig uttala orden "hero" och "here" på deras sätt.
Det gick sådär, men det kändes ändå som att jag var med i matchen. Som om jag har velat vara En Sådan Som Lyssnar På Glasvegas hur länge som helst och nu äntligen blivit accepterad. Jag är en av er, liksom.
Som en trettonåring som röker första gången bakom gympasalen och känner sig cool sjöng jag med i Daddy's Gone första gången framför tv:n här hemma och kände mig cool.

Sedan fick jag så söta sms som gjorde mig så glad att jag bytte till det här och kände att det faktiskt inte spelar så stor roll att han inte är så credig och inte så inne längre, för så länge jag blir glad av honom så tänker jag fortsätta lyssna på honom.
Så det så.

Hiphop-Maria får komma ut och leka

2009-02-22T17:53:00.003+01:00

Oj oj, vad denna tre år gamla låt är bra!

Norska Erland på g

2009-02-22T09:03:00.003+01:00

Musikmångsysslaren Erland Öye har mycket på gång.
På onsdag släpper Whitest Boy Alive nya skivan Rules. Redan nu går det att lyssna på sköna Island på my spacen. Jag får housevibbar med riktiga instrument. Låten får mig att vilja dansa pretantiöst.
Inte nog med att WBA (Iinte WAAB!) ska släppa album och ut och turnéra, Erlands andra band Kings of Convenience håller också på med nytt material.

Heja Norge!

Hur kan du veta säkert, hur kan du veta klart innan du ens testat?

2009-02-21T19:07:00.005+01:00

Jag tänkte egentligen skriva ett aslångt inlägg om Melodifestivalen, men när jag började så kändes det lite som att skriva om Linda Rosing eller Blondinbella.
Alla andra har redan sagt allt som jag vill säga, så jag skippar det.

Jag nöjer mig med att säga att igår innan genrepet började så spelades ingen annan än världens bästa Markus Krunegård.

Då kände jag att jag kanske inte skulle ha så förutfattade meningar om Melodifestivalen.

Våren tillhör Wilson

2009-02-21T08:45:00.004+01:00

Om hösten tillhörde Frida Hyvönen så tillhör våren Jenny Wilson. Kolla bara här:

I Am So Me

2009-02-20T16:31:00.004+01:00

Hm.
Förra fredagen var jag och världens finaste människa på inflyttningsfest hos the indiesambos, såg att de har bob hund-affischer på väggen, lyssnade på Håkan Hellström och hade "redaktionsmöte" för den här bloggen.
Den här fredagen ska jag på Melodifestivalens genrep.

Jag vet vilket som är mest jag.
Vet ni?

(rubrik: Leksands gymnasiums fönster mot musikvärlden)

Something ain't quite right

2009-02-19T22:02:00.004+01:00

Hej Bullen!

Jag är en tjej på sexton vintrar. Idag promenerade jag hem från skolan och lyssnade på min ipod. Jag lyssnade på bob hund och sms:ade citat till Peter, när jag plötsligt upptäckte att jag bytte låt från deras Dansa Efter Min Pipa till Lars Winnerbäcks Balladen Om Konsekvenser.

Är jag normal?

PS: Det är inte tjejen på bilden ovanför som har skrivit inlägget.

Spotify: Fever Ray

2009-02-19T18:40:00.002+01:00

Fever Ray:s debutplatta finns att lyssna på i Spotify. Klicka här vetja.

(Och det låter riktigt riktigt bra!)

Min önskeartist till melodifestivalen

2009-02-19T08:37:00.005+01:00

Strax är det dags för ännu en deltävling i vårvinterns lördags"underhållning". Underhållning kan definieras på olika sätt. Är det bra musik som känns småtrevlig och medryckande på lördagskvällen? Är det skrattretande artister som tar sig själva på för stort allvar? I detta fall är min definition av underhållning av den mörkare, elakare varianten. Men... det finns en folkkär artist (för det ska ju vara folkkära deltagare) som skulle få mitt genuina intresse om han ställde upp igen - Tommy Körberg! Sveriges bäste manlige sångare. Punkt.

Sommaren är framför

2009-02-18T22:30:00.002+01:00

Jag vaknade med ett ryck. Nej faktiskt inte.

Det var ett tag sedan jag hörde "En hand i himlen", tänke att: det här var lite överpretentiöst och inte min smak.

Jag sov en väldigt massa nätter och vaknade inte med ett ryck, det var väldigt lugnt faktiskt. Men under tiden så smög sig något på. Utan att jag märkte det.

Det smygande kallas DX7-syntar, skårrande r med Jocke Berg-antydningar och falsett-sång.
Ibland känns det som att Mauro Scocco står och sjunger i vardagsrummet. Plura är inte med och lagar mat på ett hörn, nej det är bara Ratata-Mauro.

I det fina tunna ljuset
står jag
och väntar tyst
sommaren är framför
kvarteret
nästan tomt
på människor och känslor
ingen rörelse någonstans

Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här
(En vårsöndag i Falun?)

Och tänkt dig en rytmsektion som kan få hela Rinkeby att brejka.
Jag har drabbats av Jonathan Johansson.

Allt avslutas med Psalm noll noll. Storartat!

Rim och reson

2009-02-18T22:10:00.003+01:00

Följande låt måste alla älska.
Inga undantag.